Transkriberad uppteckning

I älsta tider bodde blott några fiskare vid Langhamars, dvs. uti ängen vid offerstenen, som hvilar på underlag, och hvarest ännu synes »stugu- och husa-ställen» (=grundvalar efter hus och ladugård), under hvilken tid det der var »oröjkligt» (ofantligt) med fisk. Sedan togs stället till kronan och blef '/4 hemman, hvarefter fiskarena omsider inlöste det för 50 daler; och slutligen flyttade folket gården till det ställe, hvarest Langhamars nu ligger. Till Bondans hör en äng, som heter Rasspen eller Starr-hagen, men som ligger aflägset derifrån eller långt bort på skogen mellan Kallbjärga och Ringvida, hvarom berättas åtskilligt. En finn-flicka, (eller sedermera Bons-mor, som var från Finland samt alltid gick med yx och pipan i munnen), som gick med bälte och rökte tobak, var vid Bondans, som var så dåligt att ingen kunde lefva der. För att »raspa sig til» en bit jord till äng, företog hon sig att rifva i jorden och rödja der uppe i vilda skogen mellan Kallbjärga och Ringvida, och sålunda blef der ett stycke äng, hvilken, då hon blef ingift vid Bondans, så kom att höra dit och ännu i dag heter Raspen. Andre säga, att, då en gubbe vid Bondans kom inför bordet och skattläggnings-herrarna (1653?) och desse frågade honom hur han fått det aflägsna ängstycket, skall han ha' svarat: »Jag hade lupit dejt, fyri jag tänkti jag skuddi fa rasspa mig til itt lejti stykki jård!» och så fick Bons-gubben behålla Raspen vid sin gård. M:1 M:n Langhamars, f. 1795. L. O:n Kallbjärga, f. 99.