KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Fårö, Gotland

Skatten och förklädet

Transkriberad uppteckning

En kärring körde med qvarn-lass (säd till qvarns) genom skogen förbi en sten-»kalro» och såg der brinna för skatt. Hon tog genast förklädet af sig och kastade det öfver elden, då den straxt slocknade. Utan att göra något vidare då, körde hon hem med sitt lass. — Då hon sedan körde till »stain-kalmen», låg förklädet, obrändt, öfver en stor »päninga-kätel». L. O. K. Koncept till III: 149 i R 625: 3 (V), s. 33 (1854). Kärringen såg brinna (kom m. qvarnlass) i en sten-kalm, kastade förklädet på — slocknade; körde hem. Körde sed. dit, då förklädet låg öfver en stor »paningaL-kätel.»

Socken Fårö
Landskap Gotland
Härad Gotlands län n. hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Skatten och förklädet

Fler sägner från Gotland

Se alla i Gotland »
Fårö, Gotland

De »små under jorden» ha' slotter-öl

När engång folken slogo en äng i Aika, hade ätit middag och sedan lekte, sågo de folk sitta inne för »tunen» i närmsta äng och de trodde att det var »astu-folken», som suto der. Men när de gingo dit att se närmare efter, så var det De »små under jorden», som också hade slotter-öl och nu suto der och åto; — men då försvunno de genast. J. Kalström.

Uppteckning Läs sägen →
Fårö, Gotland

De Små under jorden, blå-klädda

Ringvida-Ståffu (på Fårö) blef engång sjuk sedan han under strandvägen kastat sitt vatten i skogen, hvarefter han låg till sängs år och dag; och ej heller ville han för det onda ta' bot af »a kärling», som kunde ett och annat. — Men en dag uppkommo vid spis-stenen trenne små blå-klädda »fålk» och de nämnde hvarandra vid namn. Då förstod Ringviden att han på något sätt förtörnat »di sma undar jårdi»; och så fick »bota-kärlingi» göra för honom hvad hon ville. Hon tog då ett stop öl, lade deri en gammal kam och en silfverpenning, gick dit i skogen hvarest bonden hade stått, gräfde der ett hål i jorden, slog allt dit och bad »di sma undar jårdi» förlåta mannen om han gjort dem något emot samt återskänka honom helsan. Och när kärringen kom åter hem till bonden, vardt han straxt frisk och gick samma qväll till »Helgomannen» (fiskläget). L. O:n Kallbjärga. Koncept till IV: i lo i R 625: 8, s. 124 (1866). Ringvida-Ståffu blef sjuk deraf att han kastat vatten i skogen, hear m. han förmodl. oroat de S.u.j., o. låg t. sängs år o. dag o. ville ej heller ta' bot af en »kärling», s. kunde ett o. anat. Men en dag uppkomo vid spis-stenen 3:ne små blåklädda, nämnde hvarandra vid namn. Då förstod b:n att han förtörnat de S.u.j. o. hustrun fick då göra h:d hon ville. Hon tog då i stop öl, lade deri en g:l kam o. en silfver-pen:g, gick dit mannen hade stått gräfde ett hål, slog allt dit o. bad de S.u.j. att f.låta mannen om han gjort dem emot s:t återskänka höö helsan. Och när hon kom åter hem, vardt mannen frisk o. gick såå qväll t. Helgomannen.

Uppteckning Läs sägen →
Fårö, Gotland

De »Undar-jårdiska» och pigan vid Storugns

Då man engång skulle brygga till jul vid Storugns i Lärbro, var en piga tillsagd att se efter bryggden; men hon blef lockad på dans, och kunde alldrig slippa från sällskapet. Emellertid stod bryggar-huset hemma i ljus låga, hvaröfver pigan blef alldeles från sig och »ras-villd.» — Man skickade då efter en »Botisska» eller »Bot-kärling» (signerska), som man kallade »Vintra» (troligen Vinters-mor?) men hon kunde föga hjelpa henne. Men en natt kom en man af de »Undar-jårdiska» in till »Vintra» och sade att hans hustru blifvit skadad af elden: och nu måste »Vintra» ned under jorden med den lille Mannen. När hon ändtligen lyckats läsa elden ur den sjuka hustruns sida, blef Storugns-pigan bra och frisk igen. — Under pigans frånvaro på dansen hade de »undarjårdiska» varit i bryggarhuset och stulit öl, varit ovarsamma med elden och sålunda gjort skada för sig sjelfva och andra. J. J. Båta. Koncept till I: 2018 i R 625: 2, S. 38 (185o). Wid Storugns skulle en piga se eft. ölet, men gick på dans, o. kunde alld. slippa; bryggar-huset i ljus låga. — Pigan blef sås. rasvild; Vinntra, en Botiska i Rute, blef tillfrågad, men kunde föga hjelpa. — Slutl. kom en man af de Underjårdiska in till V:a o. sade att h: s hustru blifvit skadad af elden — — V:a måtte ner, läste elden ör hen: s sidan; o. då blef pigan bra.

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR