Transkriberad uppteckning

Matmodren brukar ännu (1866) på Fårö, då hon står och lagar mat, ständigt kasta några korn sallt eller [en] doft mjöl, m. m. i elden, derföre att ej elden skall skada hus och gård. — Och sägnen derom är, att tvenne Eldar, ni. pl., en gång »taltes vidårr», att de skulle gå kring och söka sig näring. Nå, de gingo då åt hvart sitt håll. Då de sedan om en tid möttes, var den ene fet och frodig, men den andra var mager och utsvulten. — »God dag, Bror», sade den sednare till den förre, »jag ser, du är fet och frodig, du har visst fått hvad du behöfde?» — »Jo», svarade den fete Elden, »jag har fått rikligt och något af hvart; men hear har du varit som ser så mager och 'ut-faren' ut?» — »Jag», svarade den magre Elden, »jag har ej fått någonting der jag har varit inne, men jag skall taga i stället!» — Och snart derefter brunno de alla hus och gårdar upp, hvarest den magre Elden varit på besök och intet fått. — Och derföre är det som man i huset alltid låter elden få smaka litet av hvarje. And. Östman.