Transkriberad uppteckning

En dag gick en gång en man på vägen, och det uppkom hastigt oväder på himlen med »syding» och storm, och snart kom en »vädurvidja» (väderhvirfvel) mot honom. För att fria sig från denna farlighet, tog han upp sin knif och kastade den in i hvirfveln, då himlen straxt blef klar igen och allt oväder försvann; och han hade dermed ingen nöd vidare af allt detta. — En lång tid derefter var han ute på sjön för att hugga »kut». Snart fick [han] då se en stor »bäding», och högg genast »käuta-järnet» i djuret. Men »kuten» var så stark att han med »esi» (tåget), hvilken karlen höll nog säkert uti, drog både båt och karl med sig till sjöss: och så bar det nu af milsväg; ty Jägaren ville ej släppa »esi» och sitt rof, troende sig en gång skola uttrötta »kuten». Men nu var »kuten» gången från »järnet»; men karlen såg nu mera ej land någonstädes. Han satte då upp segel och kom först efter flere dagar till ett land, som han ej kände. Han gick der upp i en gård och kom in i en stuga. Der låg en kärring sjuk i sängen och grät; men då hon fick se den främmande vid dörren, bad hon honom stiga fram till sängen. Hon visade honom då sitt sjuka lår, deri hans knif satt, och sade: »Tag nu ut knifven efter dig och tag på såret!» Karlen blef förskräckt öfver allt detta, men gjorde så, då låret genast blef »godt» igen. Kärringen sade då: »När du nu seglar härifrån, får du god vind, och då kommer du snart till ett annat land, och der får du se en hög lind stå på en backe. Detta träd skall du hugga ned, och straxt derefter vända dess rot dit som toppen faller; — res nu, och du skall få lyckan med dig i alla dina lifsdagar! — Karlen tackade och reste genast sin väg och lydde kärringens ord i allt; och han hade ock lycka i all sin tid och blef en rik man. Jens Jak:n Båta. Koncept till I: 975 i R 625: i, s. 169 (1849). Den förtrollade kuten — — skjuten — — drog t. sjöss m. bonden — — s. kom t. ett anat land — —