Transkriberad uppteckning
Hä var an gang a Har-fräu, sum äili haddi sitt til-halld äi Aikaträsk på Åiena (Ön= Fårön); fyri fålken säggdi, att an bondi bäi Austårs hjällt til mäd har-fräui. U darfyri gärdi hissu sig arunde til Austårs alla teidar, at fa sig sänga-lag. Men an gang rnöti ha ohappanes kärlingena äi häusi; u sum ha trakks känndi til har-fräui u hissu laupningi slog henni gale fyri håvudet, så gick bondkärlingi til henni u fraga': »Vaitst däu hva' jag skall gära bäi an stäut, sum räidar så mike' pa främ'nes kor ?» — »Jå», svarade Hav-fräui, »däu skatt gi han älli-bast u lavendelsrot». — Når kärlingi fikk håira hitta, navva ha sig u gaf bonden in av hä sum sägdt var; u darginum kåm Har-fräui äi glåimuna. Men når hissu sina kåm upp till garden sum ha' var van, lystenes, sag bonden u märkti, att han inti skåita' um henne, rändi ha teidt vild u gali äutafyri stävva u ropti: »Älli-bast u lavendels-rot; »Tvi mig, sum gaf dig bot!» And. Östman, Fårö, skollärare i Fleringe. Täidebast u vännela-rot Blaiv skam för mig, som gaf dig bot! L. O. K. Vände-rot (Valleriana) Sv. Konvers: Lex. Koncept till III: 659 i R 625: 8, s. ii9 (1866). Harfräui gick mell. åt om natten upp i en gård, pikkade på fönstret, då bonden gick ut o. låg hos henne. Hustrun märkte slutl. oråd. Eng. kom H-f:i dit när b:n var borta, då hon mot beräkng råkade hustrun. Denna frågade då H.frun om bot för en stut, s. var så galen att springa m. främnes kor. — H.f:n svarade: gif mig höö teidebast o. vännel-rot. — Men hustrun gaf detta åt mannen. Och dermed vändes mannens håg alld:s fr. Hf:n, s. sed. förgäfves kom till fönstret, då då b:n ej gick ut till henne. — Då sade hon en qväll till hustrun: »Teide-bast och vännelrot »Blef skam för mig, s. gaf dig bot!»
