Transkriberad uppteckning

Då en Bonde vid Fardume i Rute engång skulle rida hem från Koparfve fick han i »qviarne» vid gården höra ett förfärligt dån och skrik i skogen, och då han kom närmare hemmet fick han se en tröja, som kom flygande i luften med eld efter sig. Vid mötet skrek det till Bonden: »Jag skall klåsa dig!» och försvann sedan in i skogen med förfärligt dån. Men allt detta märkte icke alls hästen. Då Bonden ridit ett stycke längre fram fick hästen se något som ryttaren åter icke märkte eller fick se, så att kampen stegrade sig och frustade och ville ej alls ur fläcken huru Bonden än slog och regerade. Han märkte nu att det var något galet på färde: han läste Fader-Vår och befallde sig i Guds händer och nu ändtligen fick han hästen att gå vidare. När han kommit hem, gick han genast upp på »loftet», der han hade Tyskt bränvin, tog sig en dugtig sup och gaf sig så ned till Hustrun, hvilken han bad känna på bröstet; det var helt vått av svett, hvilket hade kommit af rädslan. — Fast än han hade hört att man icke borde tala om sådant samma dag, talade han likväl om hela äfventyret samma qväll. C. Pettersson.