Transkriberad uppteckning

En ung Riddare förvillade sig en gång under jagten, och han kom omsider i den stora skogen till en Trull-kärring, som bodde i ett stort slott med en sin egen dotter, som var ful och vanskaplig, och en stjufdotter, som var hjertegod och vacker som dagen. — Nå, Riddaren blef genast kär i Troll-Kärringens stjufdotter, och friade på fläcken. Men bara han rest bort körde Troll-Kärringen sin sköna stjufdotter från sig, långt bort i skogen, der han lät göra åt henne en ris-»kurra». Der satt nu den sköna Jungfrun, gret och sörjde öfver allt detta; men alldramäst öfver sin fästeman, som hon alldrig skulle få se mer. Men en afton kom en gammal Gubbe in till henne i ris-kojan, och bad om hus öfver natten. Hon sade: »Mycket gerna; men jag har ju ej hus sjelf!» Gubben var dock nöjd att få ligga der. Om morgonen tackade han, och gaf flickan en lerkruka med de orden: »Hvad du önskar i henne, så skall du få!» och dermed så gick han sin väg. Emellertid hade Riddaren kommit tillbaka till slottet för att gifta sig med sin trolofvade. Men trullkärringen, som i stället hängt på sin egen fula dotter alla möjliga klenoder och grannlåter, sade nu att hans fästmö vore död, och att han hellre skulle fria till hennes egen rika dotter; eljest skulle han alldrig med lifvet slippa ur hennes väld. Nå, Riddaren sörjde grufligt innom sig; men han var i Trullkärringens våld, och snart skulle bröllopet stå på slottet. Just dagen för denna högtid satt Riddarens sköna fästemö i sin ris-koja i slottet och visste om ingenting, och önskade sig med detsamma då hon såg på den gamla Lerkrukan, den hon tilltrodde ingen egenskap: »Den som ända hade sig litet öl från min stjufmoders granna slott!» — Straxt for ler-krukan af, kom in i slotts-bryggare-huset, der den genast blef förvandlad till en stor tunna. Pigorna skulle då just »fata» ölet, hälde det på den stora vackra tunnan; men bara de vändt sig om, var både tunna och dermed allt bröllops-ölet försvunnit: och ännu mer förundrad blef den stackars flickan i ris-kojan, då den stora öl-tunna[n] låg der i hennes koja. Sedan önskade hon sig på samma vis litet kaka från slottet; straxt för krukan af, kom på handkammaren, förvandlades till en ofantlig kista; pigorna lade allt bröllops-baket, kakor, bakelser, »socker-konfekt», m. m. dit. — — — försvann. Så önskade sig flickan — — och krukan for1 af, förvandlades till en grann kista, de lade brudklädningen och allt brud-smycket dit — — försvann! Slutligen sjelfva bröllops-dagen stod krukan i slottet, då man börjat misstänka henne för allt detta; kvarföre Brudgummen skulle sparka till henne; men just som han ville göra det, trillade krukan före, han sprang efter henne ända bort till ris-kurran, då han fann sin fästmö, såg Trullkärringens bedrägeri. — Der fans nu öl, kaka, brudklädning och Bruden sj elf — — och de höllo bröllop — — återvände sedan — — drefvo Trullkärringen och hennes dotter derifrån ut, och togo det i besittning. — Slut. And. Söderdal.