Transkriberad uppteckning
Det var en gång en Kung, som ej höll sig bättre, än att han var god vän med Hustrun till en smed, som bodde i granskapet af slottet. — Kungen gjorde ofta besök hos Smed-hustrun; men mannen var ändock ofta till hinder för Konungens äfventyr, att denne sednare beslöt att rödja Smeden ur vägen. En dag befalde derför Konungen den stackars Smeden att han inom tre dagar skulle uppbygga honom ett grannt slott, som skulle stå på fyra stolpar och detta allt vid lifvets förlust. Smeden såg sin undergång för sig, och gick i sin förtviflan bort i skogen. Han kom då omsider till en liten stuga, deri han gick in, fann en gammal Kärring, och på hennes tillfrågan klagade öfver Konungens onåd och begärde hennes råd. Kärringen lärde honom då så mycket, att Smeden innom den utsatta tiden hade slottet färdigt. Konungen blef då både förundrad och vred, och befalde att Smeden inom tre dagar skulle gräfva kring det nya slottet en stor kanal på alla fyra sidor, och göra deröfver 4 broar, en till hvardera slotts-porten. Äfven detta verkställde Smeden med Kärringens råd innom tre dagar. Då blef Konungen än mer förundrad och än mer vred; men han visste ej hvad för ett svårt och omöjligt prof han skulle ålägga Smeden, för att få något skäl att ta' lif af honom. Då ropade slutligen Konungen utom sig: »Du skall inom tre dagar, om du ej vill mista ditt lif, göra mig ett »hympä-gympä». Smeden visste ej engång hvad ett »hympä-gympä»2 vore, och han gick nu mer än förut förtviflad bort. Men Kärringen sade honom: »Gör du en stor natt-potta af jern, och sätt den under din säng; ställ dig sedan på lur. När du ser någon taga i den, så säg blott sakta för dig sjelf: sitt fast! så får du snart se hympä-gympä!!» Nå, Smeden lydde Kärringen. En afton kom Konungen som vanligt till Smed-Hustrun på besök; och Smeden stod gömd på lur. De älskande klädde af sig: hustrun gick till säng, och Konungen tänkte snart följa efter, men skulle bara först nyttja natt-kärlet. Men som han tog i jern-pottan, hviskade Smeden sakta: »Sitt fast!» och Konungen kunde omöjligen komma lös derifrån, der han stod i bara skjortan. Smedhustrun sprang då i bara linnet opp ur sängen för att rycka kärlet från Konungen; men bara hon tog i den, hviskade Smeden: »Sitt fast!» och hon stod der ock fastlåst. Konungen blef då både vred och förargad öfver detta narr-spel, och Smedhustrun gret och ropte på sin piga. Denna kom inrusande yrvaken och utan en tråd på sig, skulle hjelpa de nödstälda; men fastnade snart likt de andra. Då steg smeden fram, och dref dem ur huset, alla tre alltjemt hållande i natt-kärlet, åt staden till, drängen, som kom ut och skulle hjelpa dem, fastnade ock. Men nu var det nästan dager, och pigan blygdes, hvarföre hon upptog en tapp hö att skyla sin skröplighet med. Nu kom en ko, som ville komma åt höet; men Smeden sade: »Sitt fast!» Straxt kom en tjur, som besteg kon, då Smeden åter ropade: »Sitt fast!» Wid tull-porten kom »Tullaren» ut och ville ha' tull; men då han fick se detta uppträde, utropade han: »Hvad är det för ett hympä-gympä!» men var ej klokare än att vilja skuffa tjuren ner ifrån kon, då han ock på Smedens: »Sitt fast!» fick följa med in genom stads-porten, så gata upp och gata ner. Och allt folk, som nu kom i rörelse, skrattade och ropade: »Hvad är det för ett hympä-gympä — hvad är det för ett hympägympä!» och snart dref det uppretade folket hela »Hympä-gympät» ner i den djupa kanalen vid slottet; och tog sedan den fyndige Smeden till sin Herre, som ändtligen skaffat dem af med deras usle och vanartige Konung. — Slut. And. Söderdal, Rute.
