Transkriberad uppteckning

En gång, jag var bara barn då, var jag där vid Grössjöboen och jete, och då såg vi björn. Jag och en som hette Kajsa Stina var i lag, och då fick vi se nån som gick på en myr, och vi tyckte det var en karl som gick och plocka bär. Men vi undra på att en garvkarl [vuxen karl] skulle gå och plocka bär och vara så ihärdig, och att han inte kom och hälsade på oss, då vi var så nära. Men så då vi kom ut på myren fick vi se att det var så besynnerliga fäler (fotspår) efter honom, och då vi kom närmare fick vi se vad det var. Då käke vi och samla ihop korna, och han svara och lät alldeles likt. Och vi for hem till boen med korna, och rädd var vi, och hon Kajsa Stina ropte på 'n Päl Pärs'n och 'n Ol Pärs 'n och alla namn hon kunde komma ihåg. Det gjorde hon för att narra honom, så han skulle tro det fanns karlar där. För björn, han är så klok som tolv karlar, så han förstod nog vad vi sa.