Transkriberad uppteckning

Vart man går in, i en lada eller koja i skogen, så ska man alltid hälsa och be att få vara, så det inte blir något på tok. Pappa sa alltid det till mej: "Det ska du veta, Otto, att du ska alltid hälse å fråg, om du får vara." Mamma hon hälsa nog alltid också, då hon kom in i fähuset på morgon, och hon tala alldeles som om det skulle ha varit folk hon hade ackorderat med. Och då hon gick därifrån, så tacka hon för mjölken. Men så hade hon en farlig tur med kräken också. Då hon hade en ko i bodarna men inte var där själv, så gick hon dit och skulle "lån hus" åt henne. Och hon bruka leja jetare också. Det var grodor. Hon jette kräken bara ett par dar, sen släppte hon dom bara, och dom fick gå på skogen, och det slog aldrig fel att inte dom kom hem. Dom bruka säja också, pappa och hon, att "vi har så riktiga jetare". Då hon lejde dom till jetare, så sa hon bara ungefär som så: "Goddag, goddag! Ska vi få lej je till jetara i sommar?" Det var ungefär som om dom skulle ha lejt en människa.