Transkriberad uppteckning

Mellan Ramsele och Lafssjön, bredvid gamla vägen, är det en sten som kallas Brejsten (Bredsten). Den har också blivit kallad Vilsten och Liksten. Bredvid den där sten stod det en tall, och i den hade dom med kniv skurit in namnen på de döda som bars förbi där. Förr, innan det fanns väg, måste alla lik bäras den där gamla vägen. Dom bars på bår som gjordes av ett par troer (stänger) med tvärslag emellan. Två i sänder bar, en före och en efter. Dom kunde vara 4-6 stycken till ombyte. På den där Brejsten bruka dom alltid sätta ner och vila. Den var så bred, så det gick an att sätta kistan där. Då dom vilade där, då skar dom in namnen i tallen. Det var många, många namn i den. Men nu för ett par år sen lät bolaget hugga den också, så den kördes bort och flottades ner. Det var nog många som tyckte att det där var dåligt gjort. Det brukades inte att köra liken på släpor, dom bars alltid, fast det var en och en halv mil den där vägen. Bara en gång i Horksjön måste dom göra en sån där släpa, då det var ett så tungt lik att det inte gick an att bära det. Det var kyrkvägen vi hade det där, och fast det var så långt och så dålig väg, så gick vi nog mycket till kyrkan. Vi kunde vara stora hopen som följdes, så vi rymdes inte på Brejsten då vi skulle vila, utan vi fick sitta på lågen (stammar av kullfallna träd) bredvid. Det var nog kvistar till lågen, så man skulle ha något att sitta och vila på. Det var ett annat vilställe också som vi kalla för Meskogen. Det var närmare Lafssjön. Det farms en bäck också som kallades Dreckesbäcken, för där skulle man nog alltid dricka. Det var rakt som han hade kommit ur berget den där, och det var så klart och fint vatten. Dom hade gjort dit några träkokser (små skopor) som fanns där, men så kunde det hända, då det var vårvatten, att dom där flöt bort. Då gjorde man näverkokser och drack ur. Och så hade man ju matsäcken och hade locken ur smöraskarna som man kunde dricka ur. Dom hade nog gjort vägen ordentlig och lagt broar över blöthål och myrar. Dom tog stora tallfurer (fura här = timmerträd) — det var inte ont om sådana då — och högg och klöv, och så la dom dom längs efter på andra stockar, och så slog dom ner kilar då på ömse sidor, så dom låg stadigt. Över Lafssjön rodde man. Alla bönder hade båtar där den tiden. Man bruka fara till kyrka på lördagsafton. Då gick man nog klädd som man skulle vara nere i Ramsele så när som på det man hade på huvudet och på fötterna, det bytte man om. Men dessutom hade man med en kyrkklänning som man bar i "ldäasken". Där hade man också sidenhalsduken som man skulle ha på huvudet, och så hade man nattröja där.