Transkriberad uppteckning

Prosten Tillberg i Backe var en stor andans man. Han hörde då det ringde hela [helgsmål] i himmeln, och då fick folket hans genast lägga ner arbetet. Var det slåttann, och någon höll i ett forfång [höfång] just då, så var det bara att lägga ner det. Prosten Tillberg fick fara och stilla daladansen också. Det var så det på ett ställe i Dalarna, att det var en dans som dom inte kunde sluta upp med. Alla som kom dit börja dansa. Då skulle prosten Tillberg dit och körde då hela vägen från Backe. Men 'n håle [den onde] var framme och tog hjulet undan åsen; men han körde lika ens, 'n håle fick hålla i. Då han kom fram, sa han åt skjutsbonn sin, att han skulle stiga i hans galoscher och se in, så skulle han få se vem som dansade i lag med dom. Och då såg han att det var 'n håle själv. Då Tillberg skulle visa ut 'n håle, slog han [dvs. djävulen] bibeln ur handen på honom och sa att han hade stulit då han var i studium. "Det har jag mycke riktigt gjort", sa prästen, "men det har jag fått förlåtelse för." Och så stack han upp ett hål i blybandet med en kambrisnål — den finaste synål som kan letas - och då måste 'n håle fara ut genom det, och då vart det slut på dansen. Den där prästen hade huggit in namnet sitt i en tall vid Fjällsjön, och den blev huggen ner för några år sedan, och då klövs den, och då fick dom se namnet som var hugget in med yxa.