Transkriberad uppteckning
Då jag var i Skellefteå på kolning hörde jag dom berätta om rövara som var i Finnforsfallet. Dom bodde i en grotta, och den har jag varit in i. Det rann vatten igenom den också. Ett bord syntes där, men det var nästan nedruttnat. Dom hade tagit en flicka dom där, och hon fick vara hos dom i tre år, och dom hade barn med henne, men dom dödade barnen. En var alltid hemma och vaktade henne medan dom andra var ute och stjäla. Men en gång hade hon lyckats rymma. Dom var henne i spåren, men då gömde hon sig i en hålgran (ihålig gran), och då for dom förbi. Hon röjde dom sedan. Men det var inte lätt att få död på dom. Dom gav dom kött med gift i, men en av dom, som satt och laga skor då dom kom, han åt inte. Då högg dom huvudet av honom, men hur dom högg och högg, så hade han huvudet på bägge ändar. Då försökte dom gräva ner honom levande, men då dom hade grävd ner honom, så var han oppe. Då hade han sagt, att det skulle inte gå att få död på honom med mindre dom grävde ner honom och plockade graven full med sten, och då hade dom gjort det. Då bönderna kom med lassen, så gjorde dom så, dom där, att en av dom, som överst var, ställde sig och meta. Kom då bonden och skulle titta på, så flyttade han sig undan för undan och sa: "Nappar det inte här, så nappar det väl här." Medan körkarln flyttade sig efter då, så var dom andra rövarna och plundrade lasset.
