Transkriberad uppteckning

Det var en flicka som försvann på ett ställe och fanns aldrig igen. Så var det en gång som en kvinna där fick se en groda som kom och hoppa, och hon var så stor och tjock, så den här sa åt henne på skoj: "Om jag har vari så när, då du skull till å få, så skull jag fäll ha hôlpä (hulpit) dej!" Men den dagen efter kom det en liten gubbe till henne och sa: "Bille mår ille, Bille mår ille!" Han ville att hon skulle följa med och hjälpa hans hustru som skulle få smått. Inte kunde hon det, sa hon. Jo, hon hadd lova, sa han. Då måste hon följa, och så kom dom till en stor sten och kom ner där. Och då hon kom in till barnsängskvinnan kände hon igen flickan som hade försvunnit. Den här hon tyckte att det var så fint där, så hon sa: "Du har no olämpli (oerhört) fint, du!" - "Ja, du vet inte du hur jag har dä", sa den andra och bad henne ta en flaska som stod där och smörja på ögonen. Då fick hon se att det var bara ormar och sånt där som hang kring väggarna där. Då hon hade hjälpt hon som skulle få barn, så ville hon inte ha något betalt, men då tog karln på en skyffel några kåror (hyvelspånor) och gav henne. Ja, det kunde ju vara bra att ha att tända upp elden med, tyckte hon. Och då hon kom hem kastade hon alltihop i spisen. Men sen fick hon se att det hade blivit dyrbarheter utav det där. Men dom ville också att hon skulle koka en gröt och ställa bakom farstudörren åt dom. Och hon koka en gryngröt och hade satt tolv äggulor kring fatet, och då hon fick det tillbaka, så var det tolv stora silverskedar i det.