Transkriberad uppteckning
När en gumma skulle mjölka en gång, fick hon se en ko med ett vackert stort juver. Hon mjölkade den också, för hon tyckte det var synd om henne. Då kom en rysligt stor, svart käring och hälsade och sa: "Hör du, du har tagit kon min." - "Nä", sa gumman, "men jag har mjölka'na, men I ska få igen mjölken." Men käringen ville inte ha igen kon, "för du har bett Gud välsigna kon", sa hon. "Men när hon kalvat skall ni snöra kalven baklänges ut genom fusgluggen och inte se efter, om det är oxe eller kviga. Kon får ni behålla." Och det var bergkällinga. Och gumman gjorde som hon sagt, och kalven försvann. Men kon fick dom behålla.
