Transkriberad uppteckning
Jag har aldrig själv hört äpärät, men jag vet lappar som hört sådana. Då har de givit dem namn, och då blir de tysta.
Scannat arkivblad
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
Fler sägner från Lappland
Se alla i Lappland »
Jokkmokks, Lappland
Lapparna
I) En barnvaktshustru i Abisko talar om lapparna: ”Det är ett märkvärdigt folk. De är rädda för allting. De ser fara överallt, men det är väl så med såna människor.” II) Folkskoll. E. Dalenius i Abisko hade sett, hur lapparna betedde sig, när en person dött. En ung pojke hade omkommit. Lapparna klagade och jämrade sig hela natten. D. såg, hur en gammal gumma, som ledde ceremonierna tog på pojkens bröst (ō. panna?), sade hans namn och mumlade en bön el. besvärjelse. Vid begravningen ville gumman, att hela likföljet skulle sjunga psalmer ända till kyrkan, men det orkade de inte. III) Rektor Jak. Hedén i Murjek meddelar, att en av hans elever vid småskolexam., en lappflicka, ägt en trolltrumma, som gått i arv i släkten. Traditionen, hur den gömts undan vid lapparnas krist- nande levde kvar. ”En högt uppsatt man” hade lurat fr. flickan lapp- trumman, och hon hade inte kunnat få den tillbaks.
1923
Läs sägen →
Kiruna, Lappland
En lapphistoria
En lapphistoria Följande lilla historia har jag hört berättas av en gammal lappgubbe vi namn Heikin Pieti, som är ett riktigt snille i berättarväg. Han hade som mycket ung varit dräng hos en girig lapp- gubbe vid namn Stor-Tomma. Där fick han arbeta både dag och natt med att vakta Tommas renhjord. I lön fick han blott 2 renar om året. – När han tjänat i 5 år hos Tomma beslöt han säga upp sin plats och flytta bort från honom för att börja sitt eget liv. Men nu hade Tomma emellertid en vacker flicka lika gammal som Heikin Pieti. Denna flicka ville Pieti taga med sig, för att sedermera gifta sig med henne. Dagen före avflytt- ningen gick Pieti fram till "hans majestät" Tomma för att omtala sitt beslut. Denne blev alldeles rosen- rasande över hans beslut att gifta sig med hans dotter, och hotade att taga tillbaks de renar han givit honom, men när detta hot icke hjälpte beslöt han för sig själv att avdagataga Pieti. Detta beslut måste genast sättas i verkställighet, annars kunde det hän- da att hans dotter och Pieti begåve sig iväg under nå- got obevakat ögonblick. Han gick därför genast efter grälet med Pieti, till ett häbbre (varubod på stolpar) och framsökte därifrån en stor mjölsäck med vilken i handen han gick till Pietis kåta, där Pieti redan låg och sov omedveten om Tommas onda avsikter. Han smög försiktigt fram till Pieti och stoppade honom, ty han var mycket liten till växten, i säcken, utan att Pie- ti visste något om det hela. Sedan slängde Tomma säcken på ryggen och gav sig i väg ned emot stran- den till en närbelägen sjö, där Tomma ämnade slänga ut säcken. Under vägen dit kom han att gå förbi sin egen kåta. Därinne höll hans gumma på att koka kaf- fe, men detta kunde icke Tomma tåla, emedan det var så sent, varför han gick in i kåtan, lämnade säcken (vänd) / med Pieti utanför, och började gräla på gumman. Nu hade emellertid hans dotter Inga (hon vil- ken Pieti blivit förälskad i) hela tiden från ett bakhåll iakttagit sin faders förehavanden utan att kunna gå till Pietis hjälp, men nu när fadern gått in i kåtan passade hon på att springa fram till säcken och väcka Pieti. Han tycktes till en början icke upp- fatta det hela, men när Inga omtalat det farliga i situationen återfick han besinningen varefter de tillsammans sprungo till häbbret, varifrån de togo en död renkalv, som Pieti för några dagar sedan hittat, men som ännu icke hunnit flås, och med sprun- go de till säcken där Pieti legat och stoppade kal- ven i den, varefter de ställde säcken på samma sätt Tomma lämnat den. Därpå skyndade de sig bak- om några träd varifrån de kunde iakttaga Tommas förfaringssätt. – När nu Tomma grälat tillräck- ligt med sin gumma, och tagit några koppar av det fär- digtkokta kaffet, steg han ut ur kåtan för att fullborda sitt arbete med dränkandet av Pieti. Utkommen slängde slängde slängde han säcken med kalven (i stället för Piti) på ryggen och skyndade med raska steg mot sjön, där han slungade säcken med väldig kraft i "plurret". Glad över välförrättat värv vände han tillbaka till kåtan där han genast lade sig att sova. Under tiden packade Pieti sina små tillhörigheter, tog sedan en ren- oxe från skogen, lastade sakerna på den, sade adjö åt Inga och varnade henne att säga åt gubben något om det hela, varefter han begav sig i väg mot nya öden lämnandes si- na renar och Inga kvar. Efter 10 år ville emellertid ödet att Pieti och Tomma träffades. Detta skedde i en skog ej långt från Tommas läger. Tom- ma var nu mycket gammal och orkade knappt se efter sina renar, medan Pieti var vid sin bästa ålder. När de träffades ledde Pieti en stor ren- hjord, som han under de 10 åren lyckats tillskansa sig. Vid ###nen av Pieti och hans stora renhjord, höll Tomma på ### svimma, men när Pieti gick fram och tog honom vänligt i handen kom han åter till besinningen och frågade Pieti hur han kunnat få sig opp ur vattnet och sedan skaffa sig den- na stora renhjord. Pieti svarade: "När jag av Er blev kastad i sjön här bredvid, blev jag vänligt mottagen av sjöjungfrun i hennes slott därnere i sjöbotten. Jag levde där gräsliga dagar, men man tröttnar snart på det goda, varför jag efter två års vistelse hos henne steg upp på land för att börja igen mitt gamla lappliv. För att ha någonting att leva av gav hon mig dessa 500 renar." När Tomma, som var mycket vidskeplig och trodde på sjöjungfrur och sådant, hörde detta, bad han Pieti kasta honom också (vänd) dit till sjöjungfrun, så att han finge tillbringa sina sista dagar i hennes sköte. Pieti mottog genast an- budet och kastade Tomma i sjön, varefter han glad lunkade till Tommas läger, där han fann Inga ogift väntande på honom. – Efter några dagar foro de till kyrkbyn för att låta kungöra lysningen. Sedan lev- de de lyckliga tillsammans med sina stora renhjordar. Hur sann denna Heikin Pietis berättelse är vete fåglarna, men enligt en gammal lag får man tro allt vad lapparna säga. Anshelm Eriksson Merasjärvi Wittangi
1925
Läs sägen →
Kiruna, Lappland
Barndop
Lapparna har förr alltid givit barnen nöddop, enär det ju dröjde långa tider, innan de träffade samman med prästen. I Abisko bor två lappfamilijer i ytterst primitiva kåkar. En av Lapparna är gammal; hans hustru är av en norsk lappsläkt. Hon kallas Porno-Maja och är omkr. 42 år. Maja uppges ha varit Lapplands största skönhet i sin ungdom. Hon har ett par gånger varit avbil- dad i ”Husmodern”. Maja talar mycket bra svenska och verkar mycket intelligent. När hon för ett par år sen fick en flicka, skickade hon bud på sages- mannen med begäran, att han skulle kom- ma och ge flickan nöddop, fastän flickan var / frisk. Sagesmannen nekade men erbjöd sig att ringa till prästen i Kiruna, att ta emot honom vid ankomsten etc. Det skulle inte kosta Maja ett öre. Hon ville inte ha upp prästen, och när sagesmannen inte ville ge barnet nöd- dop, trots ytterligare påstötningar, var det slut- ligen en lärarinna, som åtog sig uppdraget. När Maja i jan. 1925 fick en flicka till, upprepades samma historia. Denna gång förrättades nöd- dopet av en snickare. [Uppt. besökte Porno-Maja i sages- mannens sällskap den 1 mars. Flera av barnen verkade inte alls lappar ō. har också enl. uppgift från flera personer i Abisko svenska fäder. I ena fallet troddes en turist vara barnafader. Maja har ytterst dåligt anseende i A.] Uppg. inom klammer får ej offentliggöras.
1925
Läs sägen →