Transkriberad uppteckning

Skogsduvan säger så här! Syster mi fru: Satt i gruva (spisen) koka gröt. Sjelv äter ho uppen! Det fanns en man i Vänersnäs socken i äldre tid på hemmanet Grytet som icke var så noga med mitt och ditt. Då han gick förbi någon skogsbacke der taltrasten hölt till: sade den senare. Petter på Gryet! Petter på Gryet! Din tjuv! Din tjuv! Det fanns en gammal hästslaktare i Flo socken som hette Värner förr i tid. Mycket affall från slakten fanns vid hans gård som bland andra djur även kråkorna kalasa på. På våren sutto dessa senare i träden och längs järdesgårdarna och skrek. Tack Värner! Tack Värner! Då Räven kunde tala sade han: Nordan vind och sunna sol Är det bästa väder som finns på jord. Då katten i mars mån. går förbi något hus der katta finnes: säger han. Är Mali inne bra, bra gå ut. Han säger även! Ja har ont! Ja har ont! Dessemellan jäklar anammat. Mjölkar du o.s.v. Hur harens kluvna läpp kommit till. Jag vill ej skriva oförskämdheter om det kan undvikas. men här kan det ej ifrånkommas. Björnen gick i skogen och besåg sig. Träffar så en piga som låg och sov av en ell. annan ordsak hade skjorlarna blivit uppdragna något för högt på pigan. På ett visst ställe hade en del flugor samlat sig. Detta tyckte björnen som har ett gott vett illa vara. Samtidigt kom en hare till plattsen. Björnen sa det var bra du kom! Du skall ta en lövkvist och vifta bort de näsvisa flugorna från flickan. Björnen gick. Då haren hållit på en stund släppte flickan ut väder. Då sprang haren till björnen igen och sa: Det kan icke tusan vifta der nu sprack det ett hål nedanför det andra. En annan version är att haren skratta så läppen sprack vid det nya händelseförloppet.