Transkriberad uppteckning

1) Mjölk Mjölk användes i huvudsak till människoföda. Men även till spädkalvsuppfödening. att använda mjölk till färgning förekom ej. Spenvarm mjölk var den mjölk som var nymjölkad, den benämdes varmmjölk, mjölksup var när man tog sig en sup ur ett stop. Kokt mjölk vari en hinna bildades, kallades = (hinni) å (skinni). Grädde = fil = surfil. Jfr acc. 24056, F. Jacobsson, Seder och bruk på en fäbodvall s. 5-7! / Självlöpt mjölk = (luppen mjölk) (surmjölk). Mager mjölk = (rännemjölk) (blåmjölk). Självsurnad mjölk = (surmjölk) = (glullermjölk). Tjockmjölk fick man genom att tillsätta tätte i nymjölkad mjölk. Tätgräs fans här, men det användes ej. Tätten var dett som låg närmast grädden. Tätmjölken förvarades i byttor = träbyttor, om sommaren i / Källaren under den tid man var borta i fäbodarna med korna. Att bereda tjockmjölk gjordes så. Av tätten strök man ut runt kring kärlets botten å kanter. Sedan fick man låta mjölken stå 1 dygn på ett varmt ställe, den mjölk som misslyckades benämndes, surtjockmjölk. den blev i regel grisföda. Sötmjölk kunde man äta både kall och uppkokt, som mjölkbryta, man bröt sönder brödet i små bitar ner i mjölken. / Uppkokt mjölk åt i samband med kall gröt, som man skedvis lade ner i den uppkokta mjölken. av denna rätt kunde man äta både som morron å middagsmål. Frusen mjölk medfördes ej på färder. Att äta direkt ur tråg benämndes för = (filtråg) då åt man bort den tjocka grädden. Självsurnad mjölk kunde man värma tills den blev lite grynig den åt man till smörgås. / Att tillsätta löpämne i mjölk kunde man få sötost = (brunost). man värmde mjölken, tillsatte löpe. Sedan mjölken stannat o löpt sig rördes om med en tvara, sedan tillsattes lite socker, därefter kokades vasslan med osten tills både vasslan å osten blev brun. Denna rätt åts med filmjölk vid bjudningar som en efterrätt. Av komjölk tillreddes dels ugnsost samt pankaka. Ugnsosten tillreddes så att man blandade 1 del sötmjölk 3 delar Råmjölk samt lite / socker, denna blandning hälldes i ett fat, som sattes i ugn å gräddades till den fått en ljusbrun färg, den åt även till mjölk, som efterrätt. Pankaka gräddades i ugn å åts med lingonsylt till. Den gryniga massa som vid kokning av vassla, kallades ostmesen och åts till bröd. Av kärngrädden fick alla inom familjen smaka på. Denna fick man äta till bröd. De rätter som tillreddes av mjölk å grädde var flötgröt tvaravälling Klimpvälling. Vetemjöl användes till / dessa rätter, man kunde äta dessa till morgon å kvällsmål. -III- Den uppsilade mjölken förvarades i en mjölkbod hemma vid gården, på väggen i boden var uppsatt träslåar med pinnar vilka trågen sattes på. I fäbodarna var det samma anordning. I mjölkboden som var sammanbyggd med boningshuset förvarades mjölk smör å grädde. En liten glugg i väggen fick tjänstgöra som luftventil. Osthyllor voro även uppsatta där. De kärl som användes vid mjölkning kallades mjölkstäva. / Silning av mjölk användes en rund sil med handtag på båda sidor samt en löstagbar ring med en insats av silduk = (selväv) av mässing. Mjölken silades upp i tråg å träskålar, på senare tid fat av emalj. Skålarna voro dels tillverkade av vridträ = (tjurbjörk) Att skumma bort grädden användes handen, på senare tid en visp gjord av björkris. Den mjölk som skildts från grädden kallades rännimjölk den fick rinna ner i en bytta av trä, grädden häldes ner i smörkärnan. / Den kvarblivna randen i tråget användes till såriga bröstvårtor kospenar = (kokikksorning*) samt till såriga läppar. = (munjipern) Vid rengöring av mjölktråg träbyttar träskålar användes kalk samt enris med kokhett vatten tvagar som användes var gjorda av skäfte, trågen fick självtorka ute på en bänk. Mjölkprodukter nergrävda i jorden förekom ej. IV. Beredning av smör. Smör bereddes endast av komjölk smör användes att breda på bröd. det mesta såldes till affärerna. / En kärna var en rund hög å smal stånka som var gjord av laggar samt band av järn omkring som höll ihop laggen. käppan som användes vid kärningen kallades (töreln = tyrel) den var av trä, man kärnade med båda händer, genom att draga tyreln opp å ner i rask fart så att det skulle bildas luft i grädden blev den fortare tjock å blev fort smör. Kärnan med grädden fick stå varmt till. innan man började kärningen, att lägga en slant i grädden när det gick sakta med smörbildnigen förkom ju, men med ganska dåligt resultat. / När kärningen misslyckades var därför att grädden var från de kor som mjölkade lite eller stod i sin grädden var härsken, man kunde få hålla på med kärningen 1-2 dagar utan att det blev något smör. Denna grädde måste i regel användas till tunbrödbak detta bröd kallades filkaka. Någon annan benämning på grädde var endast = kärnfil. Kärnmjölken förvarades, av den gärdes kärnmjölksost, samt till brödbakning. Man kunde även använda den / att dricka för törsten, man blandade 1 del vatten å 1 del kärnmjölk, denna dryck medfördes när man var ute i slåtterarbete. Efter kärningen sköljdes smöret med friskt vatten tills all kärnmjölk gått ur, man använde ett särskilt smörtråg = (smörslåck), saltningen skedde omedelbart. Man fick alltid smaka av det nykärnade smöret en lillgås, den var ungefär 6x6 i storlek. Att tvätta smöret användes inga andra redskap än händerna. / Smöret benämndes (= smörklimp) vilket packades ner i en stor träbytta, den var gjord av laggar, någon sådan i ett helt stycke vet jag ej av. Några särskilda uppläggningar av smör fans ej annat än en träsked som man liksom gjorde halvcirkelformade skivor på fat. Smör som man hade med sig i skog å mark ute i slåtterarbete jakt å fiske lades i en smörask. Smöret såldes även till affären (= handelsboa). / V. Beredning av ost. Någon kokning av råmjölk förekom ej. Inblandning av ost i bröd förekom ij häller. Det tillverkades inga andra ostsorter än sötost, vitost (= sötmjölksost) samt Kärnmjölksost. Ost tillvärkades endast av komjölk Gammalost gjordes av självsurnad skummjölk =(rännimjölk =) Ostkorgar gjorda av trärötter fans, men användes ej, storleken på dessa korgar var 20x20. / Ostkar användes mäst. Ostlöpe fick man av kalvmage, på en nyfödd kalv, kalven slaktades genast. man tog löpmagen, som sedan torkades. när den skulle användas fick den först ligga i saltlake. av denna vätska tog man 2-3 matskedar i mjölken så den skulle ysta sig. denna bl. kallades (= keslågan) Man använde en stor kittel eller gryta att göra ost i. Mjölken värmdes upp till lagom värme. Ostlöpe tillsattes, mjölken fick nu stå å ysta sig. / Osten togs upp med händerna å lades i ostkaret som man förut lagt en våt handduk, sedan tryckte å knådade man osten i ostkaret tills vasslan runnit ut. Ostmus kallades den ost som stannade kvar på botten av grytan, den togs upp ur vasslan med en björkrisvisp å kramades till en liten boll, av detta fick barnen smaka. Saltning av ost förekom ej. Osten fick ligga i ostkaret tills mesosten var färdig. den lades på en osthylla. när den torkat litet lades / den i en låda i källaren där fick den vara tills den färska smaken gått bort. Morron å kvällsmålet användes till ost, före flyttning från fäbodarna gjordes en ost som kallades (= buffersilost). Någon gemensam osttillverkning förekom ej. Av löpmagen användes en bit åt gången som sedan blev bortkastad. Den kittel som användes att göra ost i fick hänga på en hänganordning i öppenspisen man eldade under den, den kunde även / plaseras på en kokspis genom att först taget bort spisringarna. En Ostgryta med ben kunde ställas ute på gården med några stenar omkring. samma var det i fäbodarna. Av självsurnad mjölk kunde man även tillverka gammal ost. det gjordes av den mjölk som man avskild ifrån grädden, mjölken fick stå tills den självlöpt sig. Sedan fick den stå över elden i grytan tills den blev het, med ett durkslag tog man upp osten å lade den i ostkaret som man förut / lagt en trasa eller handduk, när all ost var upptage, knöt man ihop handduken med osten å lade den i den kokande vasslan där fick den koka en liten stund. sedan lade man osten med handduken kring tillbaka i ostkaret formade till osten den fick sedan stå i karet tells dagen efter. Då tog man bort duken och lade osten på en spån, sedan fick osten torka ett tag eller tills det blivit lite mögelfläckar, då tog man en ren trasa å vira om samt lade den i en låda i källaren där fick den vara / en 2 månader, den skulle bli mörkbrun till färgen när den var fin. VI. Messmör Vid kokning av vassla till mesost tog 4-5 tim, den kallades blanost eller blana den tjockflytande massan kallades ostmeser, Den vispades sönder med en visp av björkris. detta kokades tillsammans med den övriga vasslan. Mesostkokning förekom 1 gång i veckan, i fäbodar varje dag, den mesost som stannade vid kanten på grytan kallades skovan. / I Vasslan kunde man blöta vanligt tunnbröd samt äta den som blöt = lura med smör på. Mesost kokades i samma gryta som man använde för vanlig ost, någon särskild tunnblanna tillverkades ej, utan endast ost som formades i ostkaret vilken förut beklädes med en vit handduk. Här är några rätter gorda av mesost, man tog grädde som skulle vispas till hård skum sedan tillsattes litet socker, sedan skrapade man littet av mesosten i denna blandning vilket rördes ihop denna rätt åt man till bröd = (mesefil) / Accessionsnummer: 24556 Ort: Anundsjö s:n Ångermanland Innehåll: Svar på ULMA:s frågel. 1 Mjölkhushållning 21 bl. Informant: Frida Jacobsson, 1960