G. Simonsson Den 10–1–1...

G. Simonsson Den 10–1–1929 Höken 3, Uddevalla Folkminesföreningen Enligt Eder vädjan i Bohusläningen, Vill jag till Eder sända denna berättelse hur underligt det än höras, så denna sann. För jag har skjälv sett dätta, så det är inte någon skröna utan fult sanning. Den uppfattning jag fått av saken, är att dessa båda som visade sig för mig var något serkilt mällan dem. Det är nog en 40 – 50 år sedan, enligt beräkning. Hadde jag haft nog starka nerver och kunat iaktagit, deras görande från från början till slut, så skulle het vist ett gömt lik kunas tagas fram. För det rum där jag bodde, var det en så otäck lukt, särskilt på somaren, då man fick hava fönstret öppet bode natt å dag. Men som jag ej kom att stanna på dessa trakter längre, så kunde jag ej vidare göra åt saken. Men min önskan skulle vara och har varit att få fram det mystiga, för det vilar het vist något bakom. Jag var inte som hälst förstörd av sprit äller så, samt hadde inte förut av ortens folk hört något, samt skälv ej trodde på sådana sägner Varför jus på detta ställe skulle detta visa sig, och har undersökt att det var som jag såg dät, ej synvilla. / 2, Altså spökerierna syntes vid en prästgård i Uppland, en halv mil från Vattholma Tensta-prestgård, där jag tagit plats som dräng då var jag 18 år gammal och året 1912. Prosten var en mycket gamal man, själva gården var utarenderad till Arondator Linström. Stora prästgårds- bygningen å arondatsbygningen, lågo strax brevid varandra Hur gamalt arondatorns hus var kan jag ej säga, men att det var gammalt syntes nog på dess fasson. Jag hadde där ett rum för mig själv, i dett rum var det som jag fick se följande. Jag hadde inte så särskilt länge varit där, förän jag vaknade en natt och såg en mitt på golvet stående kvinoskepnad med ett grått omhölje, ansiktet visade sig tydligt, så hadde hon varit känd så skulle det synas vem det varit. Jag fostod ju straks att det var så kalade spöke, samt bredde täcket över huvudet och försökte såva, men det blev ej någon sömn denna natt. Dagen - derpå nämde jag inte något. Men så jick det någon tid ijen, och jag vaknade en natt, då fick jag åter se en skepnad, men denna gång, strax frame vid fönstret, strax vid min bädd, men nu var det en mansperson ikläd en grå skepnad, och ansiktet syntes väl han hadde stort hakskägg, samt vaggade fram å åter, / 3, Jag bredde snart täcket över mitt huvud och hur länge jag var vaken vet jag ej, men jag somnade Dagen derpå frågade jag äfter ett å annat, om förra arondatoren o.s.v. efter förra arondatoren skulle det stema, vad utseendet beträffa, han hadd varit död för många år tillbaka. Åter fick jag skåda en syn men av följande jag låg vänd till vägen, när jag vaknade, så var hela rumet så just, jag trode att det var äld, äller lampan ej blivit släckt, då jag såg utåt golvet stod där en kvinnoskepnad, som var så strål- lande att hela rumet var upplyst, från henne. Om en tid vaknade jag, då jag fick se en Lik- kista stå på det ställe där kvinnan brukade stå på golvet. Efter jag sett kistan och att det låg en kvinoskepnad i den, så syntes en gång till mannen på sin vanliga plats. Dessa gånger som jag har nämnt här, äro säkert att detta visat sig, att jag möjligen sett dem flera gånger skulle ej var så otroligt, när jag blev så van vid detta Men jag behöver ej nämna mera dett är väl nog tycker jag Prestgårdsdrängen