Transkriberad uppteckning

Skogsråa höll till i skogen, ock hon var sådan så att hon kunde förvandla sig. Ibland såg hon ut som en gammal ful käring och ibland som en ung vacker kvinna; men svans hade hon alltid. Hon brukade förvilla folk ibland, så att de följde efter henne och inte kunde hitta rätt, fastän de visste att de gick galet. En del jägare stod högt i gunst hos henne, och det hade de nytta av, för de fick alltid mer när de jagade än andra. Men emot andra var hon förarglig, och ibland hände det nog att hon satte eld på milan. Jag har aldrig haft något med henne att göra, fastän jag har varit i skogen i nästan hela mitt liv. Men det fanns allt en del, som hade sett henne.