Transkriberad uppteckning

Julaftonsmorgon skulle en stiga upp vid 3-tiden. Karlarna gick till vedskjulet och högg ved. Då gjorde man upp eld på en trästabb så att en skulle se att elda. På julafton breddes halm över golvet. Det var inget annat än att man tog halm och strödde över hela golvet. Se’n fick barnen roligt med att stå på huvudet i den och leka på alla sätt. Halmen låg till tredjedag jul. Somliga tog ut den på juldagen om morgonen. Då sopade en väl under bordet. Om en fann säskorn då, så skulle en få en grann skörd nästa år. Julgran mins jag inte till förrän jag vart vuxen. En hade inte mycket att hänga i den då. Det var mest papper och små bakvärk och ljus. Granen var så liten, att en hade henne stående på bordet. Julhögen lades på bordet om julafton. Det var flera grova kakor som lades på varandra i en hög mitt på bordet. Allra överst lades ett kors som kallades ”julbon”. Det var bakat av samma deg som det andra brödet. Det var stort om en fick rågmjöl att baka av den tiden. ”Julbon gömdes till våren. Det mins jag att mor tog denna och gick och lade ned i säden i bua. När det skulle sås om våren – i maj – så gick hon och grävde upp den, och då delades den mellan husfolket – mest åt dem som skulle harva och så. Far och mor kasta bröd under bordet om julkvällen. Se’n fick en inte gå och titta under bordet. En fick inte gå å lur på de osynliga, eller tala om att ljus brann hela natten i stugorna. Julbrasan bestod av torr lövved. Bäst med björk – ”julbras”. Det var mycken tro på att de döda skulle komma in i husen den natten. Kreaturen fick ”slek” om julkvällen och julmorgonen. Då blanda en ihop av alla slag som fanns på julbordet, och så fick kreaturen smak på det. Se’n fick de var sin havrenek, om en hade råd. ”Julkärv” sattes upp åt fåglarna. Den sattes på en stör vid logen. Det skulle vara en av de finaste kärvarna i ladan. Alla badade och gjorde sig fina om julkvällen. Det var ”bastubad”.