Transkriberad uppteckning

Nötkreatur och getter mjölkades. Getter höll vi oss med mer förr än nu. De var så lättfödda. Stomjölk begagnades inte till hushållet, men om en fick hosta eller kikhosta så var det bra att ta in sådan mjölk. När kon hade kalvat å mor skulle mjölka henne, så hade hon en vidja färdig att ha i flaskan. Hon vred den vidjan motsols till en ring. Hon lade den i flaskan för att inte någon ond makt skulle kunne skrämma. Det var sällan någon mjölk blev såld. Men om en sålde någon skvätt, så fick en inte lämna bort den utan att en hade haft varme i den. Man tog eld på en sticka å doppade den i mjölken. Nöthår användes till spånad. Fruntimren spann ihop håret till garn å vävde klänningar av det. När hästen skoddes, så tog en hammaren eller tången å slog ett kors under hoven. Om midsommarnatten så kunde en gå å ta nyttan från andra så att en fick den åt sina egna djur. Men det var ont att göra så. Om hästen gnäggade så var det inte bra som det skulle vara. Men detta om midsommarnatten skulle en göra i smyg. En skulle ta med sig det lakan som man låg på, så skulle en gå till den granne som en inte ville nô galt å dra detta lakanet i gräset kring hans hus: Den daggen som en fick i lakanet vred en ur i ett kärl som en hade med sig. På midsommardagen så delades daggen mellan kräken. Sen fick en grannens ”nytta” i de egna ”kräka”. De blev feta å mjölkade både för sig å grannens kor. Det var inte bra, om en kom å gick över där hästen hade vältrat sig. En skulle kunna få utslag på kroppen. Fåren å getterna klipptes på försommaren å hösten. När de släpptes ut om våren fick de behålla ullen på, för att de inte skulle frysa. En ull-lock lämnades kvar såpass att en inte hade varit närsöken å tagit allt. Getmjölken användes att ysta av. Så drack man getmjölk som man dricker annan mjölk. Den hölls för att vara fetare å hälsosam. Smör gjordes också av getmjölk, men det var mest ost. Det var kvinnfolken som hölls med dessa smådjur. De trivdes bäst om kvinnfolken skötte dem. Det var mest vildbin som en fick reda på. De höll till i gamla träd. Det var att fälla ned det trädet å röka ihjäl bina å ta honungen. En och annan hade kupa med tambi. Om de svärmade, så skulle en passa på med en vattenbytta å slänga vatten på dem, så att de inte skulle flyga åt skogen. Om en slog med ett skynke, så blev de förvillade å satte sig snart. Visen var själva anföraren. Fick de inte visen med sig ut så blev det ingen svärmning. Honungen hade en mest till att bota sig med. Om en fick bröstvark, så var det att kleta ut tunt med honung på ett skynke å lägga på bröstet å ylle däröver. Fick en ont i halsen, så var det bra att ta in honung el. att lägga omslag med honung om halsen. I gamla ladugårdar fanns det ett hål i tröskeln, för det skulle vara något i tröskeln som skyddade kreaturen. Det kunde vara ett ormhuvud, stål el. ”merkulje”. Om en hittade en död skata, så hängdes den över dörren till ”fuggeshuset” el. stallet. Hästsko förekom också. Om påsk gjordes ett kors på ladugårdsdörren. Det brukade de ta tjära å stryka på. Bara det blev ett kors, så var det bra. Det skulle mota för ont som kunde komma in i ladugården om påsk. Det var ingen främmande som släpptes in i fähuset. Det var så farligt att få främmande människor in där, för de kunde skämma i ladugården. Djuren släpptes ut vid den tiden på året, när en såg att de kunde få något att äta så att de bärgade sig tå den mat de fick ute. Det blev mest så där under första hälften av maj. När ”kräka” släpptes ut första gången om våren så fick de ”schlek”. Det var mjöl å salt. Det lades i skällan, å så fick var å en ko slicka ur den. Men innan man hade detta i skällan så hade man henne i elden. Det var för att en skulle få bort det som var ont ur henne. Denna ”schlek” fick de för att de skulle hålla sig med bjällkon å inte gå från henne. Småkräk fick krypa mellan benen på husmor. Hon ställde sig i dörren, å så föstes en å en mellan benen på henne. Så var det med får, kalver å getter. Sen skulle det inte lita något på dem. De släpptes ut fram på förmiddagen. Men första dagen släpptes de in före kvällen. Om inte kon ville bli tidig, så tog en henne i hornen å ledde henne runt en jordfast sten. Det var motsols. När en kom hem med en ko eller häst som en hade köpt så skulle en fram till stugdörren med den först. Hon fick bröd å annat smått som en kunde ha. Hon skulle trivas då.