Transkriberad uppteckning

Ore. 1. Brödet och dess tillredning. 1. Inledande frågor om bakning. Baka = båko (grädd pannkako, wåfflor, murbrutjä, aska, fram e grafven, a hårna). Ska du båko snart? Skall du baka snart? E bäked fårwiko -jag baka för tvänne veckor sedan. E ska ställ til mä bak. E a så sturt håjsåll, så e få båko jän dag hwärja viko – jag har så stort hushåll så jag får baka en dag hvarje vecka. Bak åjt isser ämner du! -klappa och kafla ut de här ämnena du! - Då dem bäked ti jul, huld dem å 3 a 4 dågo, så ä skuld räcka ti Matschmässo. läjkoså då dem skuld båko ti slogtidn - då de skulle baka till jul, höldo de på 3 à 4 dagar, så det skulle räcka till Mattias, 24/2. likaså då de skulle baka före höskördens början. Ä luf- ter båkodag e ållom gålom, dem håldå båko ti häljen. Det luktar bakdag i alla gårdar, de hålla med bak till helgen. Alla som deltogo i brödbakningen kallades bakokhälinger= bakkärringar. Inga karlar deltogo i baket. / Ore. 2. Gusslånä= Gudslånet, har sagts om alla matvaror. Gud signe brö= Gud välsigne brödet. Få e bess jän bröbit, e guss namn? -får jag tigga en brödbit e guds namn? Ä e stur synd ti jät så fint brö um wän- dågo. Det är stor synd att äta så fint bröd om hvar- dagarna. Gud förlåt, äfven: Gud förlåt mina syn- der, sades då man tog upp en tappad brödbit från golfvet. Att lägga bort en brödbit med avigsidan upp, ansågs för synd och vanvördnad för gud och gusslånä. We am do full guskelof brö yfwer wittern, men säm- ber blirä mä någo såjl. Vi ha, gud ske lof, bröd öf- ver vintern, men sämre blir det med något såfvel. We em bröloser. Vi äro utan bröd. We em matloser. We ament hwarken brö hall stråming. Vi äro utan mat, vi ha hwarken bröd eller strömming. Do e full så stur å gåmmol (=gammal) nu, så do kan tjän de folo (=tjäna dig maten). / Ore. 3. Brot sund skarpbullan e fyr dela! Skär sund tjåck- bullan e skifvur! We am någer bullknalla, (lika ofta bröslånda) kwärr…några hårdtorkade bullar kvar. (Bullbrö af jäst deg, tunnbrö= stora tunna kakor af ojäst deg) Do tog brö frå munnem åf BrånkJärka -genom afund och intriger fick du Brånk Erik skild från tjänsteanställningen. ”Den enes död ger den andre bröd” ett vanligt uttryck; t.ex. då föräldrarna dö få barnen ärfva etc. Do fånt mola, do ska jät brö ata! “Ä e gått ändå” sa pojtjen. Du får ej äta en- bart såfvel, du skall äta bröd till! det är gott ändå, sa gossen. Mol brö, äta enbart bröd. We am så smått um såjl, så do få jät nätt. Vi ha så smått om såfvel, så du får ta helt däraf till brödet. sjå hur Per moler ust! se hur Per äter enbart ost, utan bröd. Bröbit, bröbito, brösmulur, smu- lur å e full brö. A do dagswärtjärn e matem? Äter dags- verkaren hos dig? Smul sund brö ti mjålkskåle, så blir ä mjålksull! Smula sönder bröd i mjölk, så blir det mjölksull. En mycket vanlig rätt under sommaren. / Ore. 4 Brödets egenskaper. Do fånt jät nybåko, färskt brö, ä ent häl- samt får mågom. Du får inte äta nybakat, färskt, bröd, det är ej hälsosamt för magen. Brö e så segt, ä hant hint tårka än på bröspite. brödet är segt (=halftorkat), det har ej hunnit torka ännu på brödspettet, som hänger i taket. Ä wa nå sturpiput (= stora ihåligheter), mört (= lätt att sönderkrossa) och lostugga (=lätt att tugga sönder) brö. An e kladdug å degug innani issnjä tjockbulln, an a jäst upp får litä då do bäked. Han är klad- dig och degig inuti den här tjocka bullen, han har jäst för litet innan han stoppas i ugnen. Jän stålgräddad bulle. Skarptorkat bröd som vid bakningen ej blifvit genomgräd- dad, utan en degrand inne i kakan förblifvit ogräddad. Kum do in mä någo släjko mygälbrö, båst åv myglo! Kommer du in med sådant mögligt bröd, borsta af mögeln! Tjockbulln har skårpo (=ytan) och inmätä, innamätä (=in- om ytan). An da skarpbulln a täje att se. Den där skarpa bullan har mjuknat igen. / Ore. 5. Vanlig bulle till wändasbrö (=hvardagsbröd) fig. 1a, 25 a 30 cm i diameter och 1 cm tjock. Tjockbulle, af finare mjöl, 4 a 5 cm tjock, limpa fig. 1e kan bakas ända till 1 tvärhand tjock. Tunnbrö, fordom det vanligaste hvardagsbrö, kakor på 50 a 60 cm i dia- meter, beroende på ugnens storlek, högst 2 mm tjockt, baka- des af ojäst deg. Tunnbrödskaka. Tunnbrödet veks i fyra delar och hängdes på spilur (= spjälor) i taket för att torka, men det som skulle hållas mjukt veks i åtta delar s.k. spannbrö veks i fyrkantig form för att bättre pas- sa i matspannen på färdvägar. De voro få som ha- de bak- och brydjstuga. Wändasbuller (=hvardagsbullar) som skulle torka träddes på stänger och upphängdes i taket. Bröspilur, bullstånger. E mårgo fånent ligg jä ine stugen å wällta fyre me, ne a full nå djäro åjtä, e ska båko, jän tunnbrösdeg å jän bulldeg, e ska tråde e jäso bulldejen e kwäld. I morgon få ni vara inne i stugan och ligga i vägen för mig, ni har nog något att göra ute; jag skall baka, e ska göra i ordning bulldegen för jäsning i kväll. / Ore. 6. Ä ent gåle kum ina bakokhälingom, an kan få se jä slag åf umskaflam. Det är ej rådligt att gå in till bak- kärringarna, ---- en 2 mtr lång, ena hafvan c:a 4 tum tjock, kafle, hvarpå tunnbrödskakan rullades från bakbordet för att afrullas inne i bakugnen. III. Bakugnen och bakredskap. De flesta hade bara ett boningsrum, med eldstad åtminstone, och fick tjäna till både kök, bak- och sofrum samt ofta äfven till arbetsrum. Do a snarta du, som a jäna båkostugo. du har snart åt du, som har särskild bagarstuga. Morn (=muren) skall sättas upp i ett hörn af stugan. Bakoumnen (=bakugnen) och spisen skola sam- manmuras. Spis och bakugn med sturgraf fig.1. Fig. 2. spis och bakugn utan sturgraf. Lillgrafve (=egentliga spisen), sturgrafve (tomrummet fram- för bakugnen. Gäjnom gäjmanä No 1 å gluddjen ufvo- mä skull rätjen gå åjt yr umnen. / Ore. 7. Genom gimmanet och hålet strax ofvanför skulle röken gå ut ur ugnen. Bakugnsbotten ut- gjordes af en gjuten tackjärnshäll, antingen i ett stycke eller i två halfvor och fanns att efter beställning få vid de två järnbruken i socknen, Dalfors och Furudal. Under tackjärnsbottnen som borde vara högst 9 dm i genomskärning, fylldes ett cirka 15 cm djupt lager sand. Botnen ska låjta a jäldrome. bottnen skall luta mot eld- rummet. E ant rådi ti köp me någa bak- umnshälle, do få djär tigälbåtn. Jag har ej råd till (är för fattig) att köpa mig någon bakugnsbotten, du får göra bottnen av tegel. Jäldromä ine ba- koumnen e på jäner säjdo um båtnen; dit soft an asko å kåler ättern da stur brasn, som an jäl- ded upp umnen mä, å sä ladn dit nå widoträj då å då får ti håld umnen lagom hetan. / Ore. 8. = Eldrummet inne i bakugnen är på ena sidan ,om tackjärnsbottnen; dit sopar man aska och kolen, som voro kvar efter den stora brasan hvarmed man uppeldade ugnen, och sedan lades dit något vedträ efter behof, för att hålla ugnen lagom het. Får ti få jäldstadn litä höger än hälle, lades dit ti- gelstener. för att eldstaden skulle bli något högre än bottnen lades dit tegelstenar. Ä gräddär klent på undärsäjdn, hälle e får sval, så e mått få lätä brinn atå litä, inna e lägg in någa mer kako. Det gräddas dåligt på undersidan, bakugnsbottnen är för afsvalnad, så jag måste låta bottnen uppvärmas litet, innan jag lägger in någon mera kaka. A do stuppa att draghålä ufvo gäjmanä. har du stoppat igen draghålet upp om gimmanet. Bako- umshvalwä skant a nå bödjänn (=bärjärn) men frame gäjmane sätt dem in bödjänn (=bärjärn). / Ore. 9. Spiskransn å a full bödjänn, å så jän jännstål- pa frame hörne, som håld upp bödjännä. spis- kransen har också bärjärn, och så en stolpe af järn framme i hörnet. We skum a bjårk- häld tåll- wid ti bakovid, granwidn e får flyt å så djäran frå så klenan hito. Vi skall hafva björk- eller tallved till bakved, granveden brinner för fort och så ger han så dålig hetta. Ta å jäld um- nen, lägg twå träjr twärtfår å lägg braso på! Arä brunne nid så röråjt kåler yfwer hel hälle, dest dem a kålo åjt. Har brasan brunnit ned, så sprid kolen öfver hela ugnsbottnen, tills de kolat (=brunnit) sönder. Ä ligg jän ”gambälgåssä” (= en enstaka brand som ej brunnit lika fort som den öfriga veden) kwärr (=kvar). putn (=peta honom) båte jäldråna då du soper umnen. Erä får klen yfverwär- mä, så lägg in nå träj. Öfvervärmen kommer från eld- staden. / Ore. 10. E hörd do ska båko e mårgo, ume kund få grädd någer bulla när de, så we fingom lita blottbrö? Jag hörde, du skall baka i morgon, om jag kunde få grädda några bullar hos dig, så vi fingo litet mjukbrö? Let att wåffeljännä, rör lita mjöl ti kalfblodn å grädd någer blodwåffflur. leta igen våffeljärnet, rör litet mjöl i kalfbloden och grädda några blodvåfflor. Bakotrujä (=baktråget) var gjort af grofva furustockar, som urhålkats med en för ändamålet förfärdiga yxa. Någon mindre deg, afsedd till helgdagsbröd tillreddes för jäsning i någon tena (=aflångt laggkärl) eller i någon bytta (=träämbar). Mjölä (=mjölet, det lilla lager som möjligen fanns), förvarades i gamla stråmingshalf- tunnom (=stömmingshalftunnträ) eller i gamla odugliga dricks-stannfat. Likaså den sparade fresäden (=frö..). Dricks-stanfat (=ett större laggkärl med lock, hvari vörten vid brygd tömdes för jäsning. / Ore. 11. Bakobolä (=bakbordet), som nästan allmänt tjänstgjorde som dagligt matbord, skulle vara minst 1,10 x 1,80 mtr stort, isynnerhet om tunnbröd (=tunna kakor på 80 à 90 cm i dia meter) skulle bakas. Dejän togs yr degtruje mä jäner sturer slef på bolä, å på bolä skuld ä mötjas ti mjöl dest upptajä wart lagom hårt ti djär ämnen åf; ämner kluddes åjt ti hälftn å naggedes mä fingrom runtekring. Ä da djäro hitted kludda. Ska do kludda a me e dag? degen togs upp ur tråget på bordet med en stor slef, på bordet skulle mjöl arbetas in i det upptagn till dess upptaget blef lagom hårt att göra ämnen till kakor däraf; ämnena bakades ut till hälften och naggades med fingerspetsarna utikring. detta göra kallades att kludda (=baka före). Ämnena bearbetades vidare af den egent- liga bagerskan. Redskap vid brödberedning: brökaflä, kruskaflä, pittjen, spurn, fyra oläjko spilur, brö (=bull) måtä; sopen kan an dont undvåro. Tunnbröskafläln / Ore. 12. Brökaflen, helsvarfvad af ett björkstycke, bruktes (=brukades) ti kafwäl åjt dem da tillkluddade ämner ti tunnbrö häld bulla. Kruskaflen likaså helsvarfvad af ett björkstycke, de fig. 7 frågelistan. Spurn, se öfre än- dan af fig. 14, brukades att rulla öfver tunnbrödskakan. Bullpittjen, gjord av ståltråd se No 1 här bredvid, brukades att picka bullarna, sedan de fått ligga och jäsa, innan de fördes i ugnen. Tunnbrödsspila, äfven lillspila, se No 2, brukades vid tunnbrödsbak. Bullspila, se No 3, att flytta de färdigbakade bullarna med. Bullräka, se No 4, hvarmed bullarna fördes i ugnen. Umsspila (=ugns-) hvarmed brödet i ugnen justerades och togs ut. Umskafwäln (=ugnskaflen) se No 6, hvarpå tunnbrödskakan rullades af bordet och infördes i ugnen för att där afrullas på bakoumnshälle (=bakugnsbottnen). En och annan hade rullpick Fig. 13 i stället för spuro (=en naggningstrissa). Ta skuton å skrap bakotrujä. tag skrapan (af järn) och skrapa baktråget. Tjåckbuller å limpur pickades med en pinne. / Ore. 13. IV. Hvaraf bereddes bröd? Rugbrö (=rågbröd) af enbart eller hufvudsakligen sammanmalet rågmjöl. Bröd af enbart rågmjöl förekom knappast före år 1870-72. Hagerbrö (=hafrebröd) hufvudsakligen af hagermjöl (=hafre) Blandmjölsbrö af mjöl, mäle (=malet) af blandsäd, (=korn och hafre). Korbrö (=kornbröd) af kornmjöl. Mäskbrö af mäsk och mjöl. Hackelsebrö af mjöl af sönderhackade och torkade omogna sädesax. Dråsobrö af mjöl af slösäd som vid kastningen blir liggande närmast agnarna. Mäskbrö af mäsk efter svagdricksbryggd och mjöl. Paltbrö af deg blandad med svin- eller kreatursblod. Drankbrö under husbehofsbränningstiden. Mysobullä af rågmjöl och något hopkokad myso (=vassla) och mjölk i st. för vatten; vanligt helgdagsbrö. Sårjlimpa (=surlimpa) af rågmjöl och målt (=malt); dejen skull stå någer dågo å sårjna . degen skulle stå några dagar och surna. / Ore. 14. Stannklubbä (=tjocka limpor) , af rågmjöl och malt, gräd- das utan jäsning. Motti, kokades som gröt och irördes så mycket mjöl som möjligt; var tillfällig ersättning för brö. Stråming å motti en maträtt. Stålsiktbrö (=rågsiktbröd). Brukesä någer arär brökrydder jä än hanis å fänkol. brukas det några andra brödkryddor här än anis och fänkol. Under missväxtår tillgreps barkbröd. Pärbrö (=potatisbröd), hufvudsbeståndsdeler i pärbrö var potatis; tunnbröd bakades. Ent åller gånga djär dem egentlegan deg åf pärstampen, watn å mjöl, utan dem a stampo enbart ti bakotruje., å så ta dem jänn kåpp på bakobolä å mötsch ti mjöl så ämnä bli lagom hårt ti kafväl åjt ti kako. Icke alla gånger göres egentlig deg af potatismos, mjöl och vatten, utan de ha mosen enbart i baktråget, så taga de en del af mosen upp på bakbordet och mängta mjöl däri tills ämnet blir lagom hårdt att kafla ut till kaka. Potatisen stampas med en klubba eller malas på pärkwännen. / Ore. 15. V. Deg och jäsning. Tunnbrösdejen trådes åf mjöl å watn på mårgun summo dag an skull båkos. Bulldejen som skull jäso, ställdes e åring kwäldn fyre bakodajem: man rörd ehop mjöl, watn å jäst ti jän blotan deg, som fick stå å jäso yfwer nåte; man fick nog under nåte pass på, så an int jäst yfwer; djär upp dejen d.v.s.um mårgun trådes ä ti mer mjöl, dest an wart lagom hård ti båko. Så fort buller wo fädugbåkoder (=voro färdigbakade) lades de 2 och 2 på hwäran (hvarandra) mä lillräken (äfven lillfjöln) på bak- brädä får ti jäs upp inna dem lades i umnen. Mysobulldejen =deg af wassla och mjöl och paltdegen skulle äfven jäsa. Lät bulln swålos riktigt inna do rörer nom, älles deger an se innani. Låt bullen svalna riktigt annars blir han degig inuti. Degent nid de! Dega ej ner dig! Deg att håle på mjölstjäppen! Dega igen hålet i mjölskäppan. Djä mej än degklim! Ge mig en degklimp. Ev. till ett barn: Do a dega nid de, så do e som jän degklåjt. / Ore. 16. Under nödåren 1867-68 sade vid ett tillfälle en liten flicka till sin moder, som var rådvill hur de skulle få någon mat till middag: ´e wät i, ta litä hackamjöl å kok jän soagröt” (=sov-allsgröt). Jag vet jag, tag litet hackelsemjöl och kok en sofvallsgröt (=gröt af mjölk, mjöl och salt, brukades som sofvel). A do djort pannkakssmetn? Har du tillrett pannkakssmeten. Dejen påjster å jäs så an wäll yfver bradder. Degen pösar och jäser så han väller öfver bräddarna. Tunnbrösdejen a blåtna, så e få nog knåd ti mer mjöl, an e blot så an går ent få på bolä. Tunnbrödsdegen har blötna, så jag får nog knåda i mera mjöl, han är blöt så han går ej att få på bordet. E tror ä lufter sårjjäsno, we hafwom ti får mytje fäskan jäst. Jag tror att det luktar surjäst, vi blanda i för mycket af den färska jästen. Sårjlimpdejen djär we tin da stur tenen (=tina, laggkärl); an få nog stå e 4 äl 5 dågo um skall kunna sötna å sårjna. Surlimpdegen gör vi i den stora tinan, han bör nog stå 4 a 5 dagar om han skall hinna sötna och surna. / Ore. 17. Då surdegen blifvit lagom sötsur knådades jäst jämte någon vätska: svagdricka eller mjölk i degen, som sedan fick stå och jäsa innan den bakades och gräddades. Svagdricka var allmänt och en bottensatts af jäst fanns efter jäsningen i stannfatet, men ännu mera i drickstunnan, då drickat var urdrucket. Denna jäst togs i förvar i buteljer eller an- dra täta kärl. När den skulle brukas i ett eller annat afse- ende fäskades den upp genom tillsatts af fint rågmjöl och plaserades på ett varmt ställe för ett dygn eller så. Numera sparar ingen på sådan jäst, det köpes pressjäst, hvilken kom i han- deln cirka 25 år sedan. De gamla (t.o.m. en och annan än i dag) göra korstecknet för eller öfver allt, allt möjligt, och spotta då de kastat vatten, då de möt vissa personer eller då de gått från en granne, som de besökt, vanligtvis skulle det spottas tre gånger. / Ore.18. VI. Brödämnets behandling före gräddningen. We bakom åjt tunnbrösdejen fåst. Vi bakar ut tunn- brödsdegen först. Ä ska wa tri bakokhälinger. Det skall vara tre bakkvinnor. O da jäna tar upp dejen yr truje på bolä, mötjer ti mjöl å bäker ämner. Den ena tar upp deg ur baktråget på bordet, knådar i något mera mjöl och bakar ämnen. O ara kafler åjt ämnä ti kakur: fåst i avlång form (No 1), sä wändes kakämnä tvärtfår å nagges runtekring mä fingrom (No 2), kafles sä åjt ti jäna runda kako, spures, lures på bakostörn å lures åf ine umnen. O da trädje bako- khälindje ska sköt um gräddnindje, wänd kako å si ätter så o ent brännes. Den andra kaflar ut ämnet till kakor: först i oval form, sä vändas bakämnet tvärt- för, naggas rundt ikring med fingrarna, kaflas så ut till en rund kaka, naggas med trissan, rullas på bakkäppen och afrullas inne i ugnen. Den 3e bakkvinnan sköter om gräddnin- gen, vänder kakan inne i ugnen och ser efter så den inte bränns. / Ore. 19. De gräddade tunnbrödskakorna af hela baket lades of- vanpå hvarandra i en hög på ett täcke; sedan sopa- des de och vekos ihop till olika former; hwändasbrö (= hvardagsbröd), som skulle hängas i taket för att torka i 4 delar, det som skulle vara mjukbröd i 8 delar och spann- bröd (=matsäckbröd) i fyrkantig form; se blad 5! We lärom full til mä bulldejem nu då; men då böf- went (=behöfver vi inte) wa mer än två. Ta jätt sturt upptag nu ti byrja mä, då do e hesom på bole, så do a plass får jänom långan rulla. Du som ska kludda (=baka ämnena) få håll de på nom da ändam åf bole. Djär så sturer ämner så e kan skär twå bulla mä brömåte då e a kafla åjt. Pick bulla få do djäro på räken (=bakofjöln) inna do häf dem ine umnen. ”E klädd kaflan, ä ska nån dö?”, sades om kakan vid ut- kaflingen fastnade på kafveln och rullades på densamma. Hål gjordes i bullarna med hålwånne (=hålhornet) antingen på mitten eller vid den ena kanten. / Ore. 20. Det var en lätt sak att skjuta lillräkan (=lillfjöln) under den färdigbakade bullan för att flytta den på bakbrädet; men då den efter uppjäsning skulle tagas från brädet för att pickas (=naggas) och föras i ugnen, flättades den med händerna från brädet på storräkan (=storfjöln). Man fattade tag i kanten af bullan och kastade den på fjölen, men detta kunde mången gång misslyckas, ifall det var för litet mjölat emellan kakorna så att de jäst ihop, ty de lågo på hvarandra sålunda: [ritad bild] efter brädet Bak jän sköfbulla a kum åf sopmjöle å sköfwom! Bland litä sirapswatn å smör (=smörj) tjåckbullan å limpur mä! VII. Ljusugn och utan lucka för gimmanet är det vanliga. Bakugnsbottnens hetta pröfvades genom att kasta jäna mjölnjopo (=en nypa mjöl) i ugnen. Do a får strängdan yfverjäld, så brö bli svide ufvonå. Du har för stark eld i eldvrån, så brödet blir svedt på öfversidan. / Ore. 21. VII. Gräddningen. Tunnbrödskaka täckte hela ugnshällen (=ugnsbottnen), vändes inne i ugnen med gräddspiln och på två à tre minuter var kakan gräddad. Af bullarna lades i ugnen minst fyra styc- ken åt gången. Dem som låg invi jäldn skull pas- sas på å bräjdas, så ent kantn wart bränd. de som lågo intill elden skulle man passa på, så inte kanten på bullen blef bränd. Bullarnas vändas ej vid grädd- ningen. Ä grädder klent på undersäjdn; hälle e får sval, lägg in jä träj å lät ä brinn atå litä. Det gräddar dåligt på undersidan; bottnen är för sval, lägg in ett vedträ och låt det brinna en stund och värma ugnshällen. Bullar af vanlig tjocklek (=hvardagsbröd) gräddas på 3 a 4 minuter. En tums tjocka behöfde 10 minst. Två a tre tums tjocka limpor kunde få bli i icke alltför starkt upphettad ugn i timtal och i brist på annat stängdes gimmanet med uppresta vedträd. / Ore.22. Alla slags bullar och limpor sattes i ugnen, så många som fin- go plats på ugnsbottnen, med den större fjölen. Hur a do färe mä isen jä kaken, o e så skråckug e kantom? hur har du gått åt den här kakan, som är så hoptrasslad i kanterna. Ä a wurte bushättur på bullom ine umnem, dem wo full får litä jäsner. Bullarna ha höjt sig (påsa upp sig) i ugnen, de voro nog för litet jästa. Um jätt kwinnfålk kam på besök jän båkodag skull o a blottbrö: jän halfwan bulla häll jätt tunnbrösstyttjä. Om en kvin- na kom på besök en bakodag, skulle hon ha mjuk- bröd: en half bulle heller ett stycke tunnbröd. Jät dem da bränd bröbito å, an bli bra ti sjånga (=sjunga) um an jät bränt brö! har man sagt till barnen. Do a svide någer kakur, nog få do akt de så int do swäjd flerer. Du har bränt, svett, några kakor, nog vakta dig för att bränna fler. Dem da bränd skråcka på kantom, få we bjär åjta kräkom. De vikna, brända kanterna, bär vi ut till kreaturen. / Ore. 23. VIII. Brodets beredning efter gräddningen. Tunnbrödet lades efter uttagningen ur ugnen kaka efter kaka i en hög på ett täcke utbredt på golfvet. Då baket var slut sopades hvar kaka för sig och veks ihop fyra- eller 8-dubbelt. De ka- kor som skulle vara mjukbröd vekos 8-dubbelt. De 4-dubbelt vikta kakorna, som skulle torka till ”skarpbrö” hängdes hvar för sig på en 2 cm i diam. tjock träspjä- la (se bladet 5), hvilkens ändar hängdes på två därtill anordnade stänger i taket. Bullarna lades också på ett täcke eller undbreda (=sänglakan) på golfvet, men skingrade; så snart dem add swålos (=de hade sval- nat) sopades de och träddes på stänger (kallades nu bröspit), hängdes så i taket på där anordnade järn- krokar. Limpor, då sådana förekommo, tjockbullar jämte öfrigt bröd som skulle hållas mjukt förvarades i matboden i någon med lock försedd tunna, bytta eller stannfat. / Ore. 24. 15-20 bulltålfter skan nog hinn mä på dan; ä be- ror på hur långan dag an djär. 15-20 lolfter bulla hinner man med på dagen; beror på huru långa dagar man gör. We brukom a skarpbrö åjte härrbäre, så ä håll se tort å ent segner. Vi ha det torkade brödet (=skarpbrö) i herrbret så det kan hållas tort och icke mjuknar och blir segt. Ä byrå wa tomt ti brötunnen, brölårem. För 60-70 år hvar brökorg sällsynt. En 80-årig gubbe säger: e mejnom barndom addem hvarken brökorg, tallrik häld knäf å gaffel, sumliger add jän svarfvadan träj- tallrik ti lägg stråmingjen på, smörä togs mä jänom skarpom bröbit å stuppes ine munnen. I min barndom hade dem hvarken brödkorg, tallrik eller knif och gaffel, somliga kunde ha en svarfvad tallrik att lägga strömmingen på, smö- ret togs af det framsatta med en skarp brödbit och stoppas i munnen. / Ore. 25. IX. De olika brödslagen och deras tillredning. 1.Vanligt hvardagsbröd. -åf gåmmolt a tunnbrö åf ojäsnom deg wäre ä wanlegest wändasbrö, numer e bullbrö åf jästom deg wanlegest. Af gammalt har tunnbröd af ojäst deg varit det vanligaste hvardagsbrödet, numera är bullbröd af jäst deg det vanliga. Rugbrö (=rågbröd) af öf- vervägande rågmjöl; kornmjölsbrö (=kornmjölsbröd) af enbart kornmjöl; blandmjölsbrö af blandmjöl (korn och hafre) och någon smula rågmjöl; pärbrö (potatisbröd) af pärstampo (=potatismos) och råg- och kornmjöl. Skulle det vara pärbullbrö, så degen skulle jäsas, då måste det vara potatismos och enbart rågmjöl. Knäckebrö bakades af jäst deg som tunnbrö, men något tjockare än vanligt tunnbröd, torkades. We em bröloser, e ska rör ehop å grädd jän glödbulla. Vi äro utan bröd, jag skall göra en deg och grädda en bulle på glöden. / Ore. 26. IX. 2. Högtidsbröd. Ti jul å arer högtider å fäst- dågo skull åller brösorter båkos åf finest mjöle, åf stålsiktmjöl, dem som add nå släjkt. Till jul och öfriga högtider och fästdagar skulle alla sor- ters bröd bakas af det finaste mjölet som fanns, af rågsikt, de som hade något sådant. Mysobul- la af till hälften hopkokad myso (=vassla), mjölk och siktmjöl, el. sammanmalet rågmjöl. Kripper sku a we sän lillbulla. Barnen skola ha var sin lillbulla. Skrädmjöl (=kornsiktmjöl). Såjrlimpa (=surlimpa) var en själfskifven brödsort till julen. We am wurte bjudner ti djässpås, så we skum full a förning mä wåss: ust, smör, mysosmör, jätt stekt fårlår, blott rugtunnbrö å tjockbulla åf skrädmjöl. Vi ha blifvit bjudna på bröllopp, så vi få nog ha förning :ost, smör, missost ett stekt fårlår, mjukt rågtunnbröd och tjockbulla af kornsiktmjöl. / Ore. 27. 5. Paltbröd. Ska do bak palt åf blodem häld ska do kok klubba? Skall du baka paltbröd af blodet eller ska du koka klubbar. Då palt skull båkos blanded dem åjt blodn, anske mä mjålk häld dricka, myso, söto um ä hitted å finnas släjk får tillfällä. Då paltbröd skulle ba- kas blandas blodet ut, antingen med mjölk eller svagdricka, vassla, vört i händelse det fanns sådan vid tillfälle. Skull an kok klubba, då rördes ä rugmjöl ti oblandadan blod ti deg å bäkes någer tumstjåcker små buller, som kokedes i saltut watn ti jäner sturer gryto. Skulle man koka klubb, då rörde man rågmjöl i oblandad blod till deg, hvaraf bakades några tumstjocka små kakor (bullar), som sedan kokades i vatten, saltat, i en större gryta. Af deg af vatten och mjöl tillreddes klimp på samma sätt som blodklubb. / Ore. 28. X. Folktro m.m. Ä e wäl fårdjort, ent grädder ä å nu a buller jäse ehop på bräde, så do få bak um dem, e wät ent uken som a huxt me. -det är väl förgjort, inte gräddar det och nu ha bullarna jäsit ihop på brädet, så du baka dem på nytt, jag vet ej vem som med af- und starkt tänker på mig. Ä kum nån blottbrös- hungrug får e for å peted sund kako ine umnen, så o wart slarfwug. Det kommer någon som vill ha mjuk- bröd, jag for och trasa sönder en kaka. Då vid utkaf- ling af kakan, hon händelsevis fastnar vid kafveln och rul- lar sig kring den och blifver trasig säger man: ”do klädd kaflan, ä ska nån snart dö inom slägtn”. Till ett ogift kvinns säges: ”do bli snål mot kallem du, som e så rädd um mjölä mä do bäker åjt ämner så dem fasn vi bolä”. du blir snål mot din man du, som brukar så litet mjöl medan du bakar ämnena, så de fastna vid bor- det. / Ore. 29 Om vid gräddningen af bröd elden, lågan, tyckes ha stor benägenhet för att fatta tag i närmaste kaka, tyder detta på sorg eller obehag inom familjen. Ne fånt jät fåst kako åf dejem, då blir bakä får flytt. Ni får ej äta första kakan af degen, då blifver baket för odrygt. An som jät brusuger fläter å brö blir horaktug. Den som äter skirad grädde (=grädde, som vid tjärning börjat öfvergå till smör) till bröd, blifver horaktig (=otuktig). Om grädderskan oförvarandes råkar med gräddspilan sticka hål i kakan i ugnen, tyder det på snart dödsfall inom slägten. Bakerskan, som kläder brödkaflen, skall snart få svepa (=kläda) någon död till begrafning, (en annan utsago än den å blad 28 beskrifna). Då skällkuna skull åjt fåst gåndjen på lådjen skull husmor djä ner tri bröbito, som o fåst add fört tri gånga motsols kring båsä. / Ore. 30. Får ti kuner ti bli hemkärer, så dem gå hem frå skojem ti wärjom kwäld, skan djä dem tri bröbito som an a aft ti wister armhåle å swätta upp dem. för att få korna att bli hemkära, så de gå hem från skogen till hvarje kväll, skall man gifva dem tre brödbitar, som man haft i vänstra armhålan, så de blifvit fuktiga av svett. Bot mot eksem ta jän bröbit å rit jän femhörning på nom, å så ska du fåro runt ekring eksemä motsols tri gånga mä bröbitem. tag en brödbit och rita på densamma en femhörning (=femuddig stjärna) sedan skall du föra brödbiten tre gånger motsols runtomkring det onda. En ko, som ej trifves i fäbodarna, utan går som oftast hem, kan kureraras på följande sätt: an tar tri bröbito å kuna å leter att jän jordfastan, sturan sten, djär kun bröbitå fortsättn. / Ore. 31. fortsättn. å leder na tri gånga motsols runt kring sten, ållt ätter solgåndjem. ”E a do frästa i, å kuna vart bra”, sa hon, som relatera kuren. man tar tre brödbitar och kon, söker upp en jordfast större sten, ger kon brödbitarna och leder henne tre gånger motsols runt kring stenen. Jag har försökt jag och kon blef bra. XI. Smulur å e brö. Lisels-Jåns, swärn, åt wänsta ätter sä, an sa, an wa mätt. Lill Jöns, svärfar, åt icke så lite efter sedan han sa sig vara mätt. Af en gammal visa på orten: tri stråminga å jäna kako brö, will dont då liwo få do full dö. tre strömmingar och en kaka bröd, vill du icke då lefva får du väl dö. Morn (muren) a ramla nid båtte Holes. de ha fått ett nyfödt barn hos Hol. Den käft e full jäno bra brökvänn, do åt ju jäna kann- panno gröt å ända 4 brökakur. And. Rudén / Rudén, Anders, 1929. Dalarna, Ore. Svar på ULMA:s frågelista 16. Accnr 2088 Brödet och dess tillredning.