Transkriberad uppteckning

Dalarna, Ore. A. Rudén 1929. Ore.1. 1. Dragare och anspann. Ska du wa körkarr e dag? Skall du vara körkarl i dag? -do a jän stödugan dra- gärä; erä märr äll häst? -du har en groflämmad, stark dragare. E skuld a aft bränsken ghäldadan. Jag skulle hafve vrensken valackad. Pärur sku mylldas, ni twå få gå sta å mylld dem, jän drar å jän styrer myldn. Potatisen bör kupas, ni två få gå åstad och kupa dem, en drar och en styr årdret. Ä wa ländje sä nån körd mä någom uxa, men fårre wärdn händedä full jän å an körd mä uxom. Det är länge sen någon körde med oxe, men förr i tiden hände att en och annan körde med oxar. Ä want gåle ti rist o da lindo mä jänom häst, du e tungen ti lån de jän, så do få kör e par, ä bli får sträjt a jänom. Det är ej rådligt försöka plöja denna gräsvall med en häst, du är tvungen låna dig en, så du får köra i par, det blir för strängt åt en. / Ore. 2. Gåk åjt å sätt får, så we fåm fåro! Do ska sät e munn fåst då do ska beschla, rumpbandä knäper do senest. Gå ut och spänn för, så vi får fara! Du skall sätta i mun först då du skall sela på, ryggstycket knäpper du sist. Nu tar e frå hästn å beschler åf får e dag. Nu spän- ner jag från hästen och selar af för dagen. Gåk på wister säjdn um hästn, får ä e körsäjda. Vänstra sidan af hästen är körsidan. Njö! -njö på! -njö unda jädo! är maning till hästen att gå. Ptro! = stanna. Ptro tibaks! = stig baklänges. Hömmade! Stäg ade! säges då hästen skall stig åt sidan eller stig i skak- larna med bakfötterna. Gåk fore! -hästen uppma- nas vid plöjning att följa fåran. Hur mång åkan a do hint djort? -hur många varf har du hun- nit plöja. åkan= plöja en vända. Ska i kör issa åkanä. skall jag köra den här vändan. Hästn e wäjlsjok. -Hästen vill hvila så ofta. / Ore. 3. Lät hästn puståjt ebland, han e swättug. - låt häs- ten få någon hvilstund emellanåt, han är svättig. Stånt jä å dralta, hem å få de nån middag! -Stå ej här och förhala tiden #. Ne e så draltuger å jåmu- ger -ni äro tröga och sensamma. Draltus öknamn) Får e lån jä witterskakälpar åf de? -får jag låna ett par vinterskaklar af dig? a du någa twibred- slå, um e kund få lån na åf de, plogskakla a e. E stålftä å o da jän kärrskalma ghick åf. jag stälp- te och den ena kärrskalman bröts af. E få nog sätt trogur på hästn, um e ska kun harf mörlåtn. -Jag får nog sätta trögur på hästens fötter, om jag skall kunna harfva myrtegen. -Ä e får trånger ader- hålur på skaklom. Ta jätt anna silore, som ent a så tjåcker adrur? -tag en annan sele, som inte har så grofva adror. / Ore. 4. 2. Redskap för jordens bearbetning. Åkerredskap, stun- dom äfven jordbruksredskap. -Handredskap: stjyf- feln =spade med stålblad; flåhacka =fig. No 6; rotåxe (=rotyxa) =fig. No 5; pärgrafva =potatishacka; spit =järnspett; wändhatje =vändhake af järn; grep med 4 a 5 pinnar. Handsmäjder grepär djor- des i Furudals bruk får 60 år sä, men dem wa tun- ger. Handsmidda grepar gjordes vid Furudals bruk för 60 år sedan, men de voro tunga. håggåxe=huggyxa; tåleåxe= täljbila; klohacka med 3 à 4 pinnar; skoräka= järnskodd träskofvel. djord do ill de mä räkoskom? räkosko= järnet hvarmed räkan (=skof- veln) är skodd. Typ enl. fig. No 8 har ej funnits på de senaste 50 åren. Ta dyndjgrepe å muk på lassä mä e jät! ta dynggrepen och skotta på lasset medan jag äter! -muk frå dyndjgludjem! skot- ta gödseln från gödselgluggen (t.ex. i fähuset). / Ore. 5. Dra fram kärro å pluck upi tri stenbåra, bårsläddjo, stenknosträ, båd spiter, åxe å stjyffeln, we skum båte Flåtokittan å sprändj bort anda sten som e så ti mens, då an ska plöja. Drag fram kär- ran och plocka i den tre stenborrar, borrsläggan, sten- knostret, båda järnspetten, stjyffeln och yxan, vi ska till Flåtokitten och spränga bort den där sten som är så till förargelse, då man skall plöja. Ta o da stur pärgrafvo mä de, o e bra ti knack kåppa mä, mä i harfver, erä någo swadkoka häll nån tårf, går ä full knack sund dem mä stjyffeläm. Tag den stora potatis- hackan med dig, hon är bra att slå sönder de stora jord- flingorna med, under det jag kör harfven; finns det några gräsvallsflingor eller någon torf kunna de slås sönder med skyffeln. (Alla s.k.räkor hafva tvärkant). Tinnarna i en härf (=höräffsa) skola vara af trä, men tinnarna i en kol- eller dyngharka, fig. No 10, skola vara af järn. / Ore. 6. Lillkärra (=ett par mindre hjul med hjulaxeln), stur- kärra (=ett par hjul med större cirkel med axel). På kärran kunde plaseras olik slags fordon: dyndj- flatjen (=gödselflaken), pinnvagnen, stassredä (= stadsrede), ett finare fordon med sittstol, som skul- le brukas vid resa till staden, ladningsflatje (=lad- ningsflake som begagnades vid hemkörning af hö o säd). A du dyndjflåkon på hjulom, um e kund få lånan åf de? Har du gödselflaken satt på hjulen, om jag kunde få låna den af dig? – Gödselflaken består af två delar utom hjulen. Först fästades ett par med slåar förenade skalmur (=skal- mar) på hjulaxeln; därpå plaserades den egentliga flaken, hvilken var försedd med en rund kafvel under bottnen -på mitten; denna kafvel skulle plaseras mitt öfver hjulaxeln, hvarest på hvarje skalma på bakändan anordnad en klyka att fälla kafveln i, så att vid afstjälpningen af gödseln flaken kunde vickas tillbaks. / Ore. 7. Hvarje fordon fastsattes vid hjulaxeln med järnkrampor kring axeln; mällur (=märlor) funnos i beredskap å for- donet att häkta (=haka) kramporna uti. Numera äro åk- och arbetstrillor mycket allmänt. Äfven gödsel köres stundom i trillflåko (=trillflake), men då få de muk yr (=skotta ur) gödseln (=dyndjo) då dem a khä- me fram ti plassn, (=kommit fram till platsen. Fårseker mä reskap, we skum bred dyndjo båtå styttje, så fort far kjörer dit! Förse er med redskap, vi skola bred ut gödseln borta på stycket, så fort far kör dit. Plogkruppen (=plogkroppen) utan plogås och handtag. Jänn- plog (=uteslutande bara järn -ristjännä (=ristjärnet sitter på plogåsen framför fjöle (=vändskifvan), behöfs framför allt då gräsvall skall plöjas (=plogas), käsjä sittande å åsen framför bäldspettsn (=bilspetsen) fjöle (=vändskifvan) som stålper forer (= stjälper tiltan) bäldn (=billn), som skall hålla plogen stadigt på djupet. handwaln (=handtagen), numera två st. skall hindra plogen att gå för djupt. / Ore. 8. Losrist (=lösrist) brukes åf gåmmolt, då dem risted lindur mä jänom häst å add dåliger ploga; dem körd losristn fåst får hwärjer for å risted sund grasswålon. Lösrist brukades af gammalt, då de plöjde gräsvallar med en häst och hade då- liga plogar; de körde lösristen först för hvarje fåra och rista sönder gräsbottnen. Handsmidda plo- gar från Bjursås socken, s.k. Bjusplogar, med lång- sträckt vändskifva voro vanligast för 50 à 60 år sedan. Därförut funnos gjutna Furudals- och Dalforsplo- gar, hvilka gjordes vid Furudals bruk och Dalfors bruk här i socknen. Plogkroppen hade samma form som sedemera Åkerstaplogarna. Skakälfästä (=skakelfästet) på framändan af plogåsen se fig. II h reglering för djupled, samt i reglering af fårans bredd, eller ock, vid enbett, hästens egenhet hur nära plogkanten han vill gå. / Ore. 9. Do a får stura yglo på skaklom, äe får slamrut å ryttjut. Du har för stor ögla på skaklarna, det slam- rar och rycker för mycket. Fordom skulle reglering af plogens djupled eller fårans bredd ske genom att bakändan af plogåsen (träås) lossades från plog- kroppen och med träkilar höjdes eller sänktes, eller, då forbredde (=fårans bredd) skulle ändras, vreds åt höger eller vänster. Lannsäjda på dem hemdjord plogom a wäre barä jän brädlapp. -Landsidan på de hemgjorda plogarna har varit bara ett bräde. Körmyld, dragmyld (=Årder). Att begagna körmyld vid potatissättning har ej förekommit på minst 70 år, men det har funnits en och annan, som begagnats vid kupning af potatisen; den har dock icke liknat fig. 16, 17, den har ej haft någon bäld (=bill), endast en spetsig fjöl stående i c:a 35° vinkel med wänga (=vingarna) å ömse sidor något böjda bakåt. dragmyld, mycket änkel. / Ore. 10. Ta plogmedn å sätt under plojen! – en enstaka med med en ygla (=ögla) att träda billspetsen uti och en stake som skulle hålla plogkroppen på meden. Då en hemsmidd plog skulle göras i ordning fanns vanligen i beredskap ett björkstycke med en i passande lutning kvarsittande grof gren, ämnad till handtag, bottenstycket (=båtenstyttjä) formades och träddes i en ögla på billen. Ska do a twå hand- tag få do fäst ä ara wi fjölstjårtn å sätt twå ståd mil- la dem. skall du ha två handtag får du fästa det andra vid snibben på vandskifvan med tvänne stod dem emellan. Finnplog, fig. 19, brukas numera endast vid sådd af skogsfrö. Ska do så på plöjnindje häld ska e köryfver mä sladdem jä hwarf? - skall du så på plöjningen, eller ska jag harfva öfver med sladden ett varf? – sladdar lik fig. 20 finnas ej, likna mer fig. 23 till form, med djetwånnspinna (=pinnar böjda som gethorn. Klösharfva med 7 gåspinna (=pinnar liknande gåsfötter) se fig. 23! / Ore. 11. Ta klösn å far sta å harf ristnindje båte Räfvokittam! tag klösharfvan och far till Räfvokitten och harfva den plöj- da gräsvallen. Må nån ska fy mä de å knack kåppa, häll ska do knack dem sjålf mä märre hwäjler? – månne någon skall följa med och slå sönder kokor och torf, eller skall du slå sönder dem själf medan stoet hvilar. E grann- harfva bårtlånd, e sirent na någur? -är grannharfvan bortlånad, jag ser inte henne någonstädes. Grannharf- van är 4 x 5 fot i fyrkant, har 36 raka pinnar (äfven tinnar). twå gröfver säjdstyttjer mä jäner krokuger snuddo ti nom da jän ändam; ti säjdstyttjom, som skull wän- das skafföttes, skull raffter tappas in. – två gröfre sidstycken med en mindre krökning i ena ändan; i sidstyckena, hvilka skola vändas tvärtmot hvaran- dra, intappas raffterna. E a djort jätt nytt grann- harfträj. Jag har gjort ett nytt grannharfträ. Ta grann- harfvo å harf nid säde da e a sått! -tag grannharf- van och harfva ned sädeskornen där jag sått. / Ore. 12. Då grannharfva skulle brukas måste man hafva harf- krok fästad vid skaklarna. Då man kört till ändan på åkertegen vänder man hästen och hakar på vid andra hörnet af harfven. Den krokiga snuddan skulle visa att hästen skulle vändas åt höger, och körkarlen fat- tar tag i handtaget på harfkroken. Åkerwältn djor- des å rotändam åf growest furn an kund få tag i; an skull wa 6 à 7 fot lång. -åkervälten gjordes af rotändan af den gröfsta fura man kunde finna. Numera börjar finnas en och annan järnvält. Far sta wälta ållom- stass da we am sått! – far åstad och välta på alla ställen vi har sått. O da jän wältnåle a låsna, an da jän wältskakuln a gått sund. Ena vältskakeln har gått sönder. Ta stendröje mä, e a brute upp någer ste- na som ska köras bort. An skuld aft jäna muldskopo å kört bort däjtjäsfylln mä, men we fåm full köra ti dyndjflåkom. Man skulle haft en mullskopa för att köra bort den uppkastade dikesjorden med…..gödselflaken. / Ore. 13. 3. Höst- och vårplöjning. I begreppet åker innefattas all- mänt all odlad och plogad jord, men af gammalt har man i dagligt tal menat med åker ett sådant fält som år från år hålles som öppen åker för sädesodling, lindor, linda, sådana fält som såtts igen till gräsvall och gifvit grässkörd en 3, 4 el 5 år innan de på nytt plöjts och besåtts. Derför talas än i dag om lindjord (=jordmån passande för gräsodling) och åkerjord. E a jätt åker- styttjä båte Grankittam. -Jag har ett åkerstycke i Grankitten. E a twå lindur på Lise#-he….två lindor på Lillhed. Fält = ett mer än vanligt större område. Do a jätt bra hager- fält på Blästingsholem. ett stort hafrestycke på Blästings- holen. E a twå mörlåto e Skålmörn -två myrlottar (= myrlindor i Skålmyran. Tjäg = en afstakad andel i en ängsslog a do släje tjäjen i Humoändje?- Nog ska e host- plöja, lådisplöjnindje ent nå bra -um e hinner däst ä köler. -nog skall jag plöja på hösten, plöjningen på våren är inte bra – om jag hinner med tills det kälar. / Ore. 14. E dag ska e rist jäna lindo på 15 snesland (=19 ar) efall e hinner. Idag skall jag plöja en gräsvall på 15 snesland. Ta losristn mä de um swadn e seg så do böwer rist fyre! – tag lösristen med dig i hän- delse gräsbottnen är seg så du behöfver rista förut. Nog sköter i bå tömom å plojem sjålf – nog sköter jag både tömmarna och plogen själf. Do sir full um lin- da ska stålpas ehop häll um o ska stålpas sund. du ser väl om tegen skall stjälpas ihop eller isär. Hvarannan gång stjälper man isär och hvarannan gång ihop tegen. På nom da ändam da rugåln e så när, så do kan ent plöj ti ändes, få do plöj någer twärtfårforer. På den ändan af tegen där gärdesgården står så nära så att du ej kan köra fram plogen till tegkanten, får du kö- ra några fåror tvärtöfver tegen. Både tiltan och plog- gången kallas fore. Nidi fore -ner i fåran. Vid plöjning köres alltid åt höger vid vändning. Ska i som e wan kör upp fore a de – skall jag, som har vana köra första fåran åt dig. / Ore. 15. Nog få do frästa ta jäna for til ätter renbande. Nog får du för- söka taga en fåra till efter renkanten. Nu a e djort färdut (färdigt) mä ållom ristningom e a barä tri åkerstyttjer som ska plöjas; trässåkern ska e barä klösa dest e lådig. Trädeså- kern ska jag bara harfva med klösharfvan tills i vår. 4. Trädesbruk och gödsling. Förut fanns större fält som bru- kades i trädesgång, hvarest flera grannar hade sina afskilda stycken först råg, 2a året korn och 3e året hafre. 4e året fick det ligga i åjtträde (utträde) icke instängt, tillgängligt för kreatur till bete, och hvarken plöjdes eller harfvades på hela sommaren, förrän tiden var inne för rågsådden. Numera är denna trädning bort- lagd. Sällsynt, att någon låter en åker ligga i träde, om icke för att under sommaren söka bortarbeta tåggras (=kvickrot). Det ris- tas vanligtvis en linda (=gräsvall, mager) mukes (=gödslas) och be- såss med råg, höskörden tages naturligtvis först. Ä a gått bud- kaflä, att we skum sta å rens upp afloppsdäjtja Nå- demorn. Däjtjesbåtnen bör ent wa bredärä an skyf- felbredde. dikesbottnen bör ej vara bredare än skyffelns bredd. / Ore. 16. Djär ent så twärrer bradder um dem sku stå. – gör ej så tvära dikeskanter släntar, om de ej skola rasa ner. Jä däjtjä på fastmark bör ent wa mer än knisdjoft ( djupt som upp till knä). På mörn (=myran), um o e djop (=djup), bör ä full wa twå alner djoft däjtjä (=dike). Don (=putsa) däjtjeskanta bätter (=bättre). Däjtjesfylln (= den uppkastade jorden vid dikning) bredes åjt på styttje. Lägg någer broer yfver däjtjer åjtå mörn, e a frakta dit wärtjä (=virke) ti wåso (=underlag för golfvet) å klufwur (= en gång klufna tallkubbar) ti gålfver. A du muko frå de? -har du kört ut all gödsel på tegarna? Nog a e tömt dyndstadn (=gödselhögen vid ladugården), men e a pissmöre innä än. En hög torkad och sönder- knackad myra, hvarpå allt urin under årets lopp blef kastat. Ä e så fint förä, så e tar twå dyndslido får - det är så bra före åt släddn, så jag tager 2 gödselslädar för. Muk på du, så fort i körer! Nu går ä bätter mä dynd- grepen än mä räken (=skofveln). / Ore. 17. Smaln (=får och getter). Smålodyndja e bäst öfvergödslindje på nylindur. -får- och getdynga är bästa öfvergöds- lingen på 1# årets gräsvall. Stålper do e stack dyndjo båtå åkrem? Nej, e stålper lass får lass. Både karrer och kwinfolk deltogo om hvarandra såväl vid gödselkörning som vid allt jordbruksarbete. -Tada i begreppet, att gödsla gräsvall har ej förekommet, men tadohö, då det ej varit rent timotej eller klöfver, utan annat själfväxt gräs. a do släje tado, tadolinda. Den mästa gödseln utkör- des på vintern isynnerhet till aflägsna tegar. Under fyrejulswittern skull möre köras upp på tort land. (under vinter före jul skall möre (=dya) köras upp från dytaget. Den skall torka och knackas sönder under följande som- mar till strö i ladugården och till en pissmyrstack. Jätt par wikur inna an kan täntse ti bred dyndjo, skan skjot åf tjölom. Ett par veckor innan man kan tän- ka sig att sprida gödseln på tegarna skall man skotta gödsellassen från den plats, hvarest de blifvit afstjälpta. / Ore. 18. We skum sta bred dyndjo; ta grepe du ska i ta räko! vi ska bort och sprid ut gödsel på en teg. -Ska do plöj nid dyndjo häll ska do barä harf nid na på isso styttje? Skall du plöja ner den utspridda gödseln eller skall du bara harfva ned den på den här tegen. -Jätt par wikur inna an kan tänste ti bred dyndjo, skan stjotåf kölom. Ett par veckor innan man kan tänka sig sprida ut göd- sellassen öfver tegen skall man skotta gödseln på sida ifall det finns käle under. E ska tjärr åjt dyndjo e lådig. Jag skall köra ut gödseln på kärran i vår. Ta bort dyndlåmör ätter kum! Stäg ent nidi dritn! Jä å ligg ä jäno läma. Väjen e dritug å lortug. Hästdyndja e magrest, smålodyndja e kraftugest. ”Maj snö är bättre än fåragö”, isynnerhet om man hun- nit sprida öfvergödslingen på gräsvallarna. Dem bruk inger dyndfat nu mä dem a sturer, breder greper ti muko mä, då dem sku läss på dyndjo. A do kört ätter bakgaflem på dyndflåkom? / Ore. 19. Djär jän dyndjkarm på dyndjflåkon så du kan ta stårr lass! -ett öfverrede af bräden att sätta uppå flaken. Du få wa dyndkörärä e dag! -gödselkörare. Tåggrasröter (=kvickroten) som gräfdes häld harfves upp på åkrom skyldes å brukes som kufoder. sköljdes till kofoder. 5. Vår- och höstsådd. Wiko som kum byrjer nog lådigssån- nindje, jorde a djisna bra nu, å åkerpläntur byrå synjas. Wanligest tide e Ersmässa, 18 maj -Urbanus, d. 25 maj. Båtå Nöderåkrem går ä ent ti så än, an e får såjr å kåppug, ä ligg sturer kokur, ätter plöjnindjen, som ent a lukra sund. Ta fullan blickbuntjen e jord båtå åkerstyttje å sätt nid 50 korknuppa så få e si, då ä wäre någer dajer, hur månger som spricka, mälta. Nästan åller knupper e lad e fräst a åla se. -nästan alla sädeskor- nen jag lade ned i jord, för att profva dess grobarhet, ha börjat mälta så stamämnet har växt fram. / Ore. 20. På ristadom gräsvallom lindom wantä täntjbart ti så på plöjnindjen, -på plöjda gräsvallar var ej tänkbart att så på de uppvända känterna å fårorna, -där måste harf- vas under med klösharf el. sladd, torfven hackas och knac- kas för att få en fin såningsbädd. Å plöjd öppen åker, om det var fint plöjt, såddes (=kastades säden) på plöjningen och harfvades ned med grannharf. Ristade lindor (= plöjda gräsvallar) på mycket blöt myrjord besåddes, med hafre och höfre (=höfrö) så på tjölom (=så medan tjälen var kvar på lagom djup för harfning. Ta å dona (=putsa, hacka sönder kvarligande torf o.s.v.) kring kanta; e mårgo få do far jot å så grasfre (=gräsfrö) å wälta. Do ska harf längsätter (lika ofta ändätter) forom ti byrja mä (i början) på jäner ristning (=plöjd gräsvall), däst do a rifve sund forer, sä (sedan) ska do kör snett yfver. Säde ska harfvas nid mä twå sneddom. af gammalt fig.1. nu- mera fig.2 har körningen gått. Enl. fig. 1 börjar harfningen i ett hörn med korta vändningar; enl. fig.2 börjas i ett hörn och kördes diagonalt till motstående hörn. / Ore. 21. Del upp styttjä e twå famners breder fjäro å släp upp jäna rand mä skåntjen får hwän fjäro, så do sir hur do går å kaster säde. dela åkerstycket i såbredder och drag en rand med foten för hvarje bredd, så du ser hvar- est du kastar säden. Half rugstyttjä e swallbränt, så e få nog så upp o da halfwo. Rågen har gått bort på halfva rågfältet i vinter af svallbränna, så jag får nog så på nytt. Plöj upp jäna watofor nidå ändam då do a wälta! plöj upp regnvattenfåra ner på ändan, då du har vältat. Bruddn a khäme upp da e fåst såddä. brodden har kom- mit upp där jag först sådde. Hwen erä får fel, bruddn blik- ner åf? -hva är det för fel, brodden bleknar, vissnar, och faller af! Do a sått får brått, så watosä add ent gått yr martjen. Ä e så mytje brändax (=hela axet nästan lik sot) ti sädn e år. Sku we sätt någer röter (=kålrötter) i år? Muk yr pläntlåfvom någa jord å häf dit mytje hästdyndjo å red til så ne kun sätt rotfreno? Blir ä bra pläntur, kun we få säl (=sälja) nå hundra, ä ent månger som wilj besvär se mä pläntlåfwom. / Ore. 22. Gläment åf såningsskäppen, du som e så glämsken! glöm ej såskäppan, du som är så glömsk. Erä nå band ti när? är det något band i den. Såningsskäppan: till formen aflång, köpt af Elfdalingar, rymde minst en fjälung (=fjärding =20 liter) hängde med ett band bakpå hassn (=halsen) och låg framå kwidem (=frampå magen). jän del sådd (=kasta säden) växelvis med båd handom. Då dem skuld så roffre blanded dem ä mä sand häld muld, så ä skuldent bli får tjåckt. då de sådde roffrö blandas det med sand eller mull, så fröna skul- le bli mera spridda. E dag ska ä bli pärsättning. i dag skall vi sätta potatis. E ska stålp ehop styttjä, så ne bör wa fyra ti sätta, twå på hwärjer säjdo um ne sku hinn pluck nid så fort e plöjer. -jag skall stjälpa ihop åkerstycket, så ni bör vara fyra att plocka ned, två på hvarje sida, om ni skall hinna, så fort jag plöjer. Dä ska sättas ti hwär- arer for...hvarannan fåra. Nästan en fot milla hwärjer päro. Skär sund dem ståst (=största) pärur, men si ätter så ä e nå oga häld nån brudd på hwärjom bit, annes dug dem ent. / Ore. 23. Då ä byrå titt upp nå stand jä å da på pärlande ska landä harfvas mä grannharfwen, får ti för- stör ograspläntur å så får ti slett til landä. Då det här och där på landet börjar sticka upp några potatisplantor, skulle potatislandet harfvas med grannharf, dels för att för- störa ogräsplantor, dels för att slätta till landet. Twå wikur ätter missomårn, inna tadoslåttn byrjer sku pärur myldas. Två veckor efter middsommar, innan höskörden börjar, skall po- tatisen kupas. Då swidjerujen såddes milla stubbom harkes an nid. fig.10.harka. Läjnä (=linfrö) såddes på jäner ristader lindo (=plöjd gräsvall, icke i öppen åker) åjta mukning (=utan gödsling). Augsti månad var tiden för rugsåddn (=tiden att så höstrågen), antingen på träde, (=trädet, som legat obesått under sommaren) eller ristes å gödsles någo mager linda å besåddes med rug. Um ä framå hostem wart präktig rugtofwä, fick tackur betåf tofwan. Om det frampå hösten blef lång och tjock rågbr#dd fingo fåren beta af den. / Ore. 24. 6. Folktro om sådden mm. Um gregorus d. 13/3 e ljos å klar skan så rässum jorde bli bar. Om den 13/3 är ljus och klar skall man så så fort jorden blir bar. um äjsspiklär (is- tapparna vid takfästet) bli långer under fastn (=fastlagstiden) blir ä långt läjn (=lin) på sumårn (=sommaren). Urbanus wiko skan så rofvur. Regnär ä på långfredan blir ä åtut (=mycket mygg och bröms) i skogen, å svårt ti gäta (=gå vall). Blåser det på långfredag blir blåst hela sommaren. Kynsmäss (=kyndelsmäss) tö gör frusen kaka å rutte hö. Regn på Kristihimmelfärdsdag bådar gott höår. Långer äjsspikler istappar under fasto (=fastlagstiden) bådar mången herradöd.